Säljare som mörkar med sanningen

Ibland blir man så jävla trött på säljare som mörkar med vad man faktiskt säljer.
Nu verkar det inte bättre än att de skaft i 'Poplar' som säljs överallt inte är av ask (Populus tremula, eller ens poppelsläktet där asp ingår, http://en.wikipedia.org/wiki/Populus) utan av Liriodendron Tulipifera, tulpanträdsläktet, http://en.wikipedia.org/wiki/Liriodendron_tulipifera, ett träslag från amerika.

Ursäkter som "ja, men idag kallas det ju ... " och "det är svårt att veta vad man egentligen avsåg med medeltida namn" håller enligt mig inte alls.
Om man nu är osäker på vad som avsågs, vilket jag har all förståelse i världen för, gör man då inte bäst i att i första hand satsa på ett inhemskt europeiskt träslag snarare än ett som hämtats från USA?

Majoriteten av alla som skjuter de ½" eller 3/8"-skaft som det oftast rör sig om i det träslaget (jag har aldrig sett det i 23/64 och klenare dimensioner) torde vara återskapare av medeltida bågskytte och att då kränga amerikanska träslag känns som ett fullskaligt bedrägeri.

De tidigaste skriftkällor vi har om bågskytte är den franska L'Art d'Archerie av okänd författare, tryckt 1515 och engelska Toxophilus av Roger Ascham, utgiven 1545.  Inga medeltida källor således.

Det amerikanska tulpanträdet trivs i europa, men att man på endast 50 år efter Columbus upptäckt skulle importera ett träslag som skulle vinna stark favör framför inhemska träslag som säkerligen nyttjats sedan slagen vid Crécy 1346, Poitiers 1356 och Agincourt 1415 håller jag för högst osannolikt.
Latinska namnet på bordet tack!  Det står nu klart att moderna handelsnamn inte räcker.  
Nu återstår bara att a) fråga alla återförsäljare NOGA vad de faktiskt säljer eller b) hitta en bra leverantör av gammal hederlig asp/populus tremula och hyvla sina egna skaft.

Skulle jag satsa pengar på något vore det alternativ b).  Bandsåg sökes!

Nu har jag på intet vis planerat att åka till 600-årsjubiléet av Agincourt nästa år men trots det känner jag nu bara för att kasta mina fyra dussin "aspskaft" åt helvete.  Tack och lov för att man ibland är slö och ännu inte har gjort färdigt dem.  Hade jag klippt fjädrar och nitat fast spetsar på dem så vete gudarna om jag inte hade gråtit en skvätt blod.

Visst, skaften fungerar,, det är det inget tvivel om, och hade jag inte fått reda på hur det ligger till så hade jag glatt använt dem, men nu när jag vet att de är fel så är det lika fel att använda dem till historiskt återskapande.  Hur osäkert och vagt källäget än är på pilmaterial år 1415 så kommer jag av lättfattliga skäl aldrig kunna rättfärdiga ett pilmaterial som härstammar från Nordamerika.

Ibland längtar man efter medeltida straff.
Om medeltida tjuvskyttar hängdes med sin egen bågsträng, kan inte dessa säljare få sina bluffskaft uppstoppade där solen aldrig skiner?

Sist men inte minst:
Jag har vid flertalet diskussioner över nätet med bågskyttevänner läst ordet "a-s-p-skaft" som "a-p-skaft" och hädanefter kommer jag gladeligen använda den benämningen på dessa bluffskaft och deras säljare.