Ingefärsdricka redux

Efter att ha knåpat ihop ett recept på ingefärsdricka (snarare än mycket ingefära och lagom socker & limejuice) kliade det i fingrarna att prova med ung ingefära som bas.

Ung ingefära direkt ur förpackningen.

Ung ingefära känns lätt igen på sitt skira skal och lila- eller rosaskimrande fäste upp mot stjälken.










Om det är någon gång man ska skala ingefära med sked eller en matkniv så är det här.  Det är vansinnigt tunt skal.  Tunnare än på svensk färskpotatis.


Efter att den skalats vidtog den sedvanliga rivningen på rivjärn.

Till skillnad från 'vanlig' (läs: gammal) ingefära som bara ger ett mos på baksidan av rivjärnet blir det faktiskt strimlor av ung ingefära.

Nyriven ung ingefära.  Lägg märke till strimlorna!

 När rivningen var färdig märkte jag något jag aldrig tänkt på tidigare... den rivna och urpressade ingefärssaften hade antagit en rödaktig, för att inte säga rosa, nyans.
Gammal ingefära får en knallgul nyans, samma knallgula som fruktköttet och behåller den sedan hela vägen igenom processen.

Ingefärssaften sötades med socker och tillsattes limejuice precis som alltid.

Jag följde inte mitt tidigare uppsatta recept slaviskt, mycket tack vare att jag inte är van att jobba med recept när jag gör ingefärsdricka.

I slutänden smakade det precis som vanligt.  Samma härligt intensiva kryddiga ingefärstoner och samma eldiga hetta.  Färgen står sig ännu,  fem dagar efter att den gjordes, och smaken likaså, så stabiliteten tycks det inte vara något fel på.

Ingefärsdricka på ung ingefära till vänster, citrongräsolja till höger.

Handen på hjärtat kan jag däremot säga att jag inte kommer göra den på ung ingefära fler gånger, men det är en ren prisfråga.  Vanlig ingefära kan jag köpa för 30 kr kilot.  Den unga kostar sex gånger så mycket.  Smakmässigt är det ingen skillnad såvitt jag kan känna.