Pysselsöndag V

Den traditionella pysselsöndagen någon gång i advent på slottet i Rissne femårsjubilerar!

Det firades givetvis med massor av pyssel, vad skulle vi annars göra?

Vi var få som pysslade, men det betydde inte mer än att vi fick plats i köket och dessutom hade lite svängrum.
Som vanligt bakades det pepparkakor, och jag vet inte vad som hände i år, men från att förut suttit med massor av pepparkaksdeg kvar planerade vi därför att bara göra en halv sats eller möjligen trekvarts eftersom det även skulle räcka till ett glassprojekt.

Kvällen innan hade vi därför gjort pepparkaksdeg och fått oss en rejäl överraskning.
Degen blev inte ens en deg, det såg mer ut som förstadiet till scones där man gnuggat samman mjöl och smör.
En snabb koll på receptbladet som tejpats upp på skåpet i köket och en titt i originalreceptet avslöjade att receptbladet redan var förminskat till hälften, men inte på alla ingredienser, som om någon (absolut inte undertecknad å nej, icke då) börjat göra det efter förra årets pysselsöndag, blivit avbruten och sedan sparat det halvfärdiga dokumentet.

En klen tröst mitt i allt var att det var enkelt att råda bot på.  Pepparkaksdeg är inte ett djupt mysterium.  Det fick däremot bli en fullstor omgång...
...och tur var väl det!

Alla kavlade pepparkaksdeg så det stod härliga till (nåja, gunstig junker & den väna mön gav sig efter en stund) och allsköns formar plockades fram.  Bokstäver, änglar, granar, bussar, lastbilar, drakar, till och med snöflingor.

Det var med nöd och näppe jag hann rädda undan en knytnävstor bit till glassprojektet.
Till och med ett paket köpedeg som medförts gick åt, dock inte i sin helhet.

Marsipanskulptering

Marsipanfigurer tillverkades, jordgubbar chokladdoppades, de traditionella Mozartkulorna trillades (i år med hemgjord mandelmassa*), praliner med jordnötssmör och salta pinnar doppades i mjölkchoklad.

Jordnötssmör & salta pinnar

En ganska kort, men trevligt intensiv och intensivt trevlig pysselsöndag tog slut utan att det rullats ett enda vaxljus och glassprojektet fick anstå till en annan dag (mer om detta i ett senare inlägg).

Ett varmt tack till alla som dök upp och pysslade på jubiléet.  Vi saknade alla er som inte kunde komma.  Bättre lycka nästa år!


*Nästa år blir det till att göra en helt traditionell mandelmassa, dvs. stampa den i mortel i sista steget.  Jag har nog aldrig varit så nära att elda upp motorn på en mixerstav som när den slet med att göra årets mandelmassa.
I korthet kan man väl sammanfatta det som att den mängd som är lagom att köra i ett svep motsvarar den mängd som ryms under knivbladen i mixertillsatsen.  Mixerstaven överlevde dock så allt är frid och fröjd.
Den hemgjorda mandelmassan lämnade inte samma hinna på händerna som köpevarianten så hemgjort blir det hädanefter, på ett eller annat sätt.