Hur klarar sig en surdeg i kylskpet utan någon som tar hand om den?
Det ska jag inom några dagar få svaret på då det pga. Pesten blivit minst sagt glest mellan baktillfällena på senaste tiden.
Jag matade senast upp surdegen den 8 januari inför pussel- & spelhelgen då jag tänkte baka kex. Detta blev inte av och sedan slog sjukdomar till på allvar, så nu är det mer än fyra veckor edan den matades upp.
Jag förväntade mig en luddig sörja övervuxen av några mikroorganismer eller något som i bästa fall luktade starkt av lacknafta.
Första anblicken verkade bekräfta mina farhågor...
Bunken har hela tiden varit täckt med gladpack, och när den togs bort kändes ingen eller som mest en väldigt svag lösningsmedelsdoft. Surdegskulturen var täckt av en gråsvart vätska och det man kunde skönja under såg enligt den snälla beskrivningen ut som "släta snäckskalsformationer på botten vid en sandstrand". Den ärliga beskrivningen är snarare "bubbliga mögelformationer som brukar vara håriga".
Vätskan hälldes av och resterande kultur rördes ihop.
Konsistensen var lösare än vanligt vilket var väntat, men inte alls så illa som jag befarat.
Om jag skulle beskriva det skulle jag säga någonstans mellan smeterna till amerikanska och svenska pannkakor.
56 gram av kulturen matas upp till dubbla storleken till att börja med, så får vi se om något har överlevt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar