Nya rädisor

Mycket böljar fram och tillbaka bland grönskan på balkongen, men rädisorna kan man om inte ställa klockan efter så åtminstone datumet på densamma.

3 veckor efter plantering är det dags att skörda igen.
De passade alldeles utmärkt till en vietnamesisk phở istället för böngroddar och citronbasilikan gav ett klockrent bidrag till den mjälla kycklingen.

Det blir inget recept på phở just nu, jag ska prova på att laga den efter konstens alla regler först (buljongen tar ett par timmar att få till och det ska vara oxbuljong, inte kyckling som jag använde idag).  
Då hinner jag förhoppningsvis få tag i såväl böngroddar som vietnamesisk koriander och ett par rejäla soppskålar, de vi har nu är alldeles för små för en phở.

Tomat!

Äntligen har våra monstertomatplantor börjat bära frukt.
Än så länge bara en ynka tomat och i nuläget stor som en ärta men icke desto mindre en tomat.

Givetvis är det på den plantan som tidigare vek sig så nu är den stora funderingen om den kan klara av anstormningen av tomater (ty en sådan hoppas vi på).
Den mår bra och visar inga direkta sviter av att ha vikt sig för en vecka sedan.

Bland de andra plantorna börjar blommor öppna sig på den amerikanska snackpaprikan och paprikan från Hong Kong.  Vår egenodlade paprika tuggar på och ligger förhoppningsvis inte långt efter.

Den senaste planteringen i fröboxen har tagit fart och det spirar i alla rader,dock inte på alla platser.
Detta innebär att vi snart har ett antal nya plantor av

• citronbasilika
• thaibasilika siam queen
• nepal snakebite  
• koriander
• spansk peppar
• kinesisk gräslök 

Tur att jag satte två rader med koriander.  Värmen på balkongen har fått de tidigare korianderplantorna att gå i blom.

Bortskänkes!

Nu har jag lyckats samla på mig dubletter av böcker igen.
Som vanligt handlar det om böcker som har skador eftersom Amazon inte har full koll på vad de skickar iväg och hur det packas.

Först ut är "Into the Vietnamese Kitchen" av Andrea Nguyen.


Skadan består i en skärskada på omslagets baksida, ca 8-10 cm lång.  Pärmen i sig är oskadd och boken är i nyskick.
Som vanligt så går man igenom de ingredienser som är typiska för köket (vietnameserna tycks älska färska örter) och även om jag inte har hunnit laga mycket från den så finns det gott om recept som verkar lovande.
De stora kapitlen i boken är:

1. Gifts to the Mouth
2. Essential Soups
3. Precious Poultry and Everyday Eggs
4. Bountiful Fish and Shellfish
5. Classic Meats
6. The Art of  Charcuterie
7. Vegetables for All Seasons
8. Noodles from Morning Until Night
9. Indispensable Rice
10. The World of Bánh
11. Sweets and Palate Refreshers
12. Basics

Den andra och sista boken är Hugh Fearnley-Whittingstalls "Meat".


Det här är precis vad titeln skvallrar om: en bok om kött på längden, tvären och bredden, inte en traditionell kokbok med sida upp och sida ner med recept även om det finns gott om dem.
Första delen är en tankeställare om modern djurhållning, vad ett bra kött innebär och hur det ser ut.
Andra delen innehåller recepten.

Part one:

• Meat and Right
• What is Good Meat?
• Buying Meat
• Beef and Veal
• Lamb and Mutton
• Pork and Bacon
•  Poultry
• Game
• Offal

Part Two:

• Roasting
• Slow Cooking
• Fast Cooking
• Barbecuing
• Preserving and Processing
• Thrifting With Meat
• The Trimmings

På den här boken är skadan lite mer omfattande.
Limningen mot den bakre pärmen har till stor del släppt vilket gör boken svår att läsa om man ligger på rygg i hängmattan.  Normal köksläsning är inget problem och med lite pillande och ett par skyddande papper som mellanlägg kan man säkert limma om det hela med gott resultat.
I övrigt är boken i nyskick.

Saft igen

Här kommer receptet på hallonsaften:

Dag 1

• 1 kg frysta hallon
• 500 g socker

Låt stå och tina/safta sig över natten i kylen.

Dag 2

• 3 dl vatten

Blanda med frukten , låt dra ett par timmar och rinna av över natten i kylen.

Dag 3
Värm saften och ta av från värmen precis när det kokar upp.  Häll på en rengjord flaska.  Det brukar bli ganska precis en liter.

Det finns mycket smak kvar i hallonen så fram med vaniljglassen och ät bären till.
Ja, jag har redigerat bort det som stod tidigare eftersom det andra avkoket inte alls blev bra.  Tråkig smak (i jämförelse) och mycket grums i flaskorna trots silning.  Bättre att njuta resterna av bären med glass än att koka saft av lägre kvalitet.

Receptet  kan verka omständigt men det ger en godare saft när man minimerar kokningen och samtidigt blir färgen bättre.
Vill man snabba upp det då låt det rinna av ett par timmar dag 2 och kör resten samma dag.  Att det blev som ovan var mest att det passade att köra över natt i kyl för mig.


Jag tar rabarbersaften också när jag ändå är igång.

Dag 1

• 1,25 kg rensad rabarber
• 200 g socker

 Skär rabarbern i bitar ca 2-3 cm.  Låt stå och safta sig över natten.

Dag 2

Häll allt i en kastrull, tillsätt 3 dl vatten och låt koka upp, sjud 5-10 minuter.

Låt rinna av och häll på rengjorda flaskor.  Ger ca 1,25-1,5 liter saft.

Varför så pass mycket mindre socker än till hallonsaften?

Jag gillar riktigt söt hallonsaft men rabarbersaft vill jag ha syrlig.

25 juli

Hantverkskväll och vi fick besök av Micke och Anneli.

Tidigare har det använts tumstock vid mätning på tyg (Hej Robin!).  För Micke gick det bra med måttband, men han hade nog gärna velat ha en vinkelhake.
Det blev bara några enstaka linjer uppritade samt lite rivet i tyg för dryga 100-lappen per meter eftersom orken tröt snabbt och gäspningarna blev allt större.

Själv ägnade jag kvällen åt att beställa pilmaterial och koka hallonsaft, orken var inte riktigt på topp efter att ha lagat mat till svärmor med sambo tidigare under kvällen.

Hustrun gjorde ett halvhjärtat försök att brodera lite men drog snart fram de stora timmerstockarna och mina ögonlock var då för tunga för att vara bra nere i källaren med all idegran så jag fortsatte med att plita i data från Mary Rose.  Jag vill inte påstå att det känns som ett Sisyfosarbete men väl som att det kommer ta lång tid, förhoppningsvis kommer det vara värt det i slutänden.

Nytillskott

En bok ur serien Medieval Craftsmen

Tomater?

Plantan visade sig bara vara vikt, inte knäckt, så jag har inte gjort något annat än att vattna upp dem.
Jag borde ta mig i kragen och plocka bort gamla gulnade blad.

Det största problemet just nu med plantorna är att det tycks komma massor av blommor men inga frukter.  Tidigare är har vi odlat körsbärstomater utan problem, men de här plantorna kanske behöver lite hjälp på traven.  Chilin brukar behöva detsamma så det ska inte vara ett problem (hoppas jag).

BRAK!

... eller kanske inte?
Det beror helt och hållet på svaret till den urgamla frågan:
Om en tomatplanta knäcks när ägarna är på landet, hörs det då?

Vi hörde inget där vi befann oss, istället blev det en mindre trevlig överraskning när vi kom hem.
Plantan verkar dock ha vikt sig ganska snällt och inte gått tvärt av, så nu har jag rätat upp den och säkrat den så gott jag kunnat i mörkret.

Vidare inspektion får vänta till imorgon, men vad jag kan se så verkar bladverket i toppen fortfarande ganska välmående, vilket inte betyder mycket eftersom jag inte vet när det hände, det kan ju ha skett precis innan vi kom hem.

Tiden får utvisa om vi kan se fram emot några pärontomater alls i år.
Ibland kan jag sakna att odla körsbärstomater som man kan se ned på med plantor som spirar till en i jämförelse tvärhands höjd och lite till.

Inför traditionella tomatplantor får jag ibland känsla av att man bör ta av sig mössan, bocka och skrapa med foten inför ynnesten att få göda dessa monster.
Inget sådant från mitt håll dock!  Levererar de inte tomater åker de ut till nästa år!

Överlever de dessutom inte knäcken åker de ut med rötterna före snarast möjligt och hungriga chiliplantor får deras plats.

Pilpyssel

Har fördrivit lite av kvällen med att klippa fjädrar, 20 mm i bakkant och 16 cm långa.
Nedan syns en bild före och en efter.  Ölen dracks upp innan "efter"-bilden togs, mest för att det kom matlagning och middag emellan.

Jag kan inte riktigt säga hur lång tid det tog, men det kändes som om det gick fort.

Arbetsgången är enkel och följande material behövs:

• Fullängdsfjädrar
• Maskeringstejp
• Linjal
• Bläck-/märkpenna
• Oömt underlag
• Sax

Före

Efter

Arbetsgång: 

1. Tejpa upp en fullängdsfjäder på underlaget så att basen är rak, se till att vända den på rätt ledd (se nedan).
2. Tejpa sedan upp en remsa som är aningen längre än vad du vill ha den tillklippta profilen.
3. Rita ut fjäderprofilen på tejpremsan.
4. Klistra tejpremsan på fullängdsfjädern.
5. Ta loss fjädern och klipp ut profilen enligt mallen på tejpen.  Glöm inte att spara lite av spolen/basen om du senare vill linda fast den med tråd på skaftet.
6. Dra loss tejpen som sitter kvar på den utklippta profilen.  Dra framifrån och bakåt.
7. Upprepa från steg 1 tills du har de antal som önskas.

Till fjädrarna ovan valde jag mått efter EWBS och avrundade de engelska måtten uppåt i mm och cm.
Annars kan det vara smidigt att ha en tejp som har samma höjd som den man vill ha på fjäderprofilen t.ex. 19 mm.  Då behöver man bara mäta ut längden (kan göras med med märkpenna på underlaget och ändarna enkelt skäras med kniv) och dra den önskade kurvan med märkpenna.

Motstå frestelsen att (vid en rak triangelform) skära den uppklistrade tejpremsan i två delar på diagonalen för att få ut två mallar ur en bit!
Det är IMHO minst sagt tålamodsprövande att pilla dit det smala partiet så att det sitter där det ska på fjädern.

Sist men inte minst, det här med att vända fjädern på rätt ledd innan klippning.

Vill man ha en bakkant med 90 graders vinkel så ska fjäderns fanstrålar luta åt samma håll som fjäderprofilen dvs vingpennan ska vara vid fjäderprofilens framkant (och här antar jag att man klipper en traditionell västerländsk profil, inte t.ex. en japansk med den högsta sidan av fjäderprofilen monterad närmst pilspetsen på den färdiga pilen).

Planteringsdöd & återplantering.

Honungsmelonen, sötpotatisen och tomatplantan som stod i en av säckarna har plötsligt och samfällt gett upp livsgnistan.
Gissningsvis så är det övergödning som är boven i dramat, dosen har varit lika hög som för den säck som hyser tre vid det här laget gigantiska tomatplantor.

Jag vattnar igenom jorden ordentligt och lägger på lite ny jord.
Därefter får en av citrongräsen ett nytt hem där.  Antingen dör den också eller så kommer den växa så det knakar.  Den andra citrongräsplantan får ett nytt hem där sockerärtorna tidigare stått (och eftersom de är kvävefixerande så bör den definitivt växa så det knakar).

Mer citronbasilika, thaibasilika och koriander har ny vågat sig upp i ljuset, liksom hot lemon.
För det tidigare omplanterade chilisorterna m.m. så börjar det komma blommor på paprikorna (både den från Hong Kong och den från ett frö vi fick vid egen odling 2010), den amerikanska chilin och snackpaprikan samt facing heaven-chilin.

18 juli

Pesten satte käppar i hjulet för hantverksdagen som planerats denna vecka.  Lägg därtill att folk drog land och rike runt.  Resultatet blev att vi själva höll flitens lampa lysande på Slottet denna vecka.

Konstigheterna fortsätter

OK, nu står det klart, det finns definitivt konstigheter bland primärvärdena i 'Weapons of Warre'.

Under kvällens arbete råkade jag på följande scenario:
Båge 1 har en längd längs ytterkurvan av 1968 mm och nock till nock mäter 1953 mm.  Deflex vid mittpunkten anges till 53,9 mm.

Båge 2 har en längd längs ytterkurvan av 1994 mm och nock till nock mäter 1994.
Detta borde betyda att den är spikrak men även den har en reflex och vid mittpunkten anges den till 25,3 mm.

Så med en längd som är 26 mm längre (1,32%) och och halva reflexvärdet så blir krökningen noll, men den har fortfarande en krökning?

Reflex/deflex är bara spegelvändningar, och båda bågarna böjer i sidled åt vänster genom hela längden så det förklarar inget.
Förvisso har man bara mätt/angett längdmåtten på millimetern när, men det borde finnas en skillnad, även om den är mindre än de 15 mm som uppmätts för båge 1.

Är det slarv som detta som gjort att man valt att inte renskriva rapporterna och ta med primärdata på DVDn?  Tråkigt i så fall eftersom de likväl finns där och syns mer än tydligt när man väl tittar på dem.  Här behöver man inte ens konvertera mellan enheter som i fallet mm vs tum som jag skrivit om tidigare.

Vad det beror på?
Just nu har jag ingen annan förklaring är generellt slarv och att arkeologer/historiker/humanister tycks sakna den mätnoggrannhet som så många naturvetare har eftersom de senare på ett tidigt stadium lär sig att skit in ger skit ut när det gäller datavärden.

Gråa hår, eller åtminstone eftertankar

Tragglandet med data från 'Weapons of Warre' går vidare, och som väntat så hittar man en del konstigheter.  Det är just detta som gör att jag gillar tillgång till primärvärden.

Jag tittar främst på bågarnas bredd och djup vid olika mätpunkter på lemmarna.
Det finns gott om dem, och det kändes till en början trevligt men det är också här som funderingarna börjar dyka upp

Slänger man över de renskrivna  data i ett excelark så kan man dels kika på förhållandet mellan bredd och djup vilket är det jag är intresserad av i första hand, men givetvis kan jag inte motstå att kolla förhållandet mellan de angivna värdena i mm respektive tum för alla mätpunkter.

Säkert som ett brev på posten står det då klart att de allra flesta mätpunkterna ligger kring 25,4 mm/tum
Så långt är allt väl eftersom den internationella standardtum som är 25,4 mm definierades redan 1959 och således bör ha varit väl förankrad vid utgrävningen av Mary Rose under sent 70, tidigt 80-tal.

Problemet är att 6 värden av 124 hamnar på 25,4.
9 värden hamnar över 25,4
107 värden hamnar under 25,4
2 värden hamnar så högt att det är fullständigt galet.

De galna värdena ger värden på 28,21 respektive 28,77 mm per tum.
Omräknat ger detta avvikelser på +11,1 respektive 13,3%!

Nu bortser vi från dessa två värden och de sex där tumvärdet är det förväntade 25,4 och vänder blicken mot de övriga 116.

Av dessa ligger de nio som hamnar över 25,4 på maximalt 25,72 vilket ger ett fel på 1,26% (endast ett värde ligger så högt, närmsta värde över 25,4 är 25,43 med ett fel på endast 0,12%)

För de 107 värden som ligger under 25,4 är det allra minsta 25,24 med en avvikelse på 0,63% sedan finns några på 25,28 vilket motsvarar 0,47%.

Små avvikelser nedåt jämfört med de som går över med andra ord.
Jag kan dock inte låta bli att bli lite fundersam över fördelningen.  Tar vi bort de korrekta och de uppenbart felaktiga punkterna har vi kvar 116 punkter varav 9 är högre och 107 är lägre, en fördelning på nära nog 1:12.

Tittar vi på noggrannheten skiljer den sig mellan mm-värdena och tumvärdena i den avsikt att på mm-sidan så är de angivna med 1 decimal dvs på 0,1mm när.
För tumvärdena är noggrannheten 0,001 tum dvs 0,0254mm.

Eftersom man aldrig kommer bort från detta fenomen oavsett hur många decimaler man väljer så är det inte mycket att hänga upp sig på.
Värre är det då med fördelningen av punkter kring det sanna värdet 25,4.

Det känns som om det skulle vara mer av en jämvikt i fördelningen.  Nu känns det snarare som om man trunkerat värden istället för att avrunda dem och på så vis fått övervägande lägre värden vid omvandlingen från det ena till det andra.

Nästa fråga jag ställer mig är vilken av de två enheterna, mm eller tum, som är den uppmätta och vilken som är den omräknade.
Antalet decimaler skvallrar inte om någonting i detta fallet eftersom de uppstår vid omräkningen.  Däremot så står mm-kolumnen först på rapporterna vilket skulle kunna vara en fingervisning, kanske inte.

Till sist är den viktigaste frågan dock om det egentligen spelar någon roll eller ej?
Nej, egentligen inte eftersom mätvärdena är baserade på trä som legat på havsbotten i runda slängar 435 år så jag tar dem med en nypa salt ändå, i synnerhet eftersom trä bjuder på en del överraskningar under arbetets gång om man gör en replika (jag kan inte gärna skriva att det är ett levande material, det är ju stendött).

Problemet är snarare de kraftigt avvikande värdena.
Var det en slump att de kom vid samma punkt på övre & nedre lem, och att båda gäller djupet eller har något annat spelat in?  Sista uträkningen en fredageftermiddag innan hemgång?
Siffrorna känns inte sådana att det skulle vara lätt att slinta så fel på en miniräknare heller, så mysteriet med dessa två punkter kvarstår.

Nåväl, arbetet med att skriva in all data fortgår alltjämt, om än långsamt, och om dessa två punkter är de enda som uppvisar dessa fel så må det väl vara hänt.

Bildkvalitet!

Ibland blir jag så trött, så trött... för att inte säga förbannad.

Jag har under dagen titta på den DVD som medföljer 'Weapons of Warre'.
Rapporterna och linjeteckningarna är väl så bra som man antar att de ska vara, men fotografierna... HJÄLP!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja i eländet men bland annat kan nämnas följande

Formatet:  Varför i hela friden har man stoppat in alla bilder i ett PDF-dokument?  Var det för enkelt att ha dem som jpeg eller ett annat normalt bildformat så att man slipper öppna upp alla på en gång i samma dokument, eller för den dellen skulle kunna bläddra mellan dem på ett smidigt sätt?
Visst, jag kan sitta och pilla ut dem ur pdf-filen, men varför i hela fridens namn då ha dem i en pdf från första början?

Kvaliteten: Formatet kan jag överleva, det går som sagt att komma runt, men taskig bildkvalitet är en helt annan femma.  Små bilder, dålig kvalitet, mycket artefakter i kanterna så det ser ut som om man skulle klippt ut t.ex. bågarna ur en annan bild och klistrat in dem mot bakgrunden.
Inte riktigt vad jag hade väntat mig av en volym som tagit så många år att producera med allt vad det inneburit att rodda bland drösvis av medförfattare, sålla i material etc.

Ett hästjobb utan like, visst, men se då för %/¤&#!!! till att allt håller samma kvalitet.
Hade det kostat så enormt mycket att ta några nya bilder?
Boken (och för den delen hela serien) är ju producerad av bl.a. Mary Rose Trust,så det är ju inte så att det hade inneburit skyhöga licenskostnader för dem att publicera bilderna eftersom de har rättigheterna.

Hade kostnaden för nya bilder varit så stor att priset blivit avskräckande, i en bok som många gått och väntat ett par år på?  Jag har mycket svårt att tro det.

Storleken: Likväl som bilderna är av dålig kvalitet så är de små.  Att förstora upp dem för att se detaljer är inte till att tänka på.  Inte för att det finns särskilt mycket att studera heller, då de allra flesta bilderna är gammal skåpmat som publicerats tidigare men jag blir inte gladare för det.


Även om jag hade varit mer än nöjd med enbart vad de två volymerna i serien innehåller i tryckt format så känns bildmissen som en riktig tavla.


Vad gäller resten av innehållet på skivan så hoppades jag att man inkluderat primärdata från texten, men så var alltså inte fallet, så nu sitter jag och sammanställer det så sakteliga utefter de tabeller som finns i boken och de rapporter som finns på DVDn.  Tyvärr är handstilen inte den allra bästa många gånger så det tar ett tag, för att inte tala om att man hittade 172 bågar så det finns ju lite material att gå igenom.

Förhoppningen är att det ska bli lite mer överblickbart, åtminstone ur ett rent statistiskt perspektiv.
Grafer i all ära, det går lätt att se grupperingar där men för t.ex. kvoter så är primärvärdestabeller i excel din bästa vän.

Recept från Hantverksdagen

Här kommer de utlovade recepten från gårdagen.

Två av recepten använder kokt kyckling så det är väl lika bra att börja med det då:

• 1 hel kyckling
• Ingefära stor som en tumme ungefär
• 1-2 salladslökar
• 2 klyftor vitlök
• 1 bit citrongräs 10-20 cm (vanligtvis tar jag topparna när jag ska ha citrongräs i annat)

Ta bort så mycket skinn som möjligt på kycklingen av den som sitter lätt åtkomligt, lägg ingen tid på vingar och rygg  (strimla skinnet 3cm brett, stek ur det och ta hand om fettet, krydda sedan skinnet med t.ex. salt, peppar och chilipulver.  Gott som snacks till en pilsner.).  Skär bort gumpen.

Lägg kycklingen i en gryta.  Till en ensam kyckling använder jag oftast en 3-litersgryta, men igår kom även 5-litersgrytan till pass.  För två samtidigt kör jag 10-litersgrytan.  De ska ligga ganska trångt.
Häll på vatten så att kycklingen precis täcks.

Skiva ingefäran i grova bitar alt. krossa den med knivskaftet, gör samma sak med vitlöken.  Skär upp vårlöken i 5-10 cm.  Vrid citrongräset mellan händerna för att frigöra aromen.
Lägg allt i grytan och låt koka upp på högsta värmen under lock.

När vattnet precis kokat upp så dras kastrullen från plattan och får stå 55-60 minuter (lagom för en kyckling på 1,3 kg*).  RÖR INTE LOCKET!

När tiden gått så lyft ur kycklingen och plocka det kött som behövs.  Buljongen kan med fördel silas och frysas till andra rätter.  Jag brukar räkna på att det blir något över 1,5 liter buljong/kyckling (gårdagens 3 hela kycklingar och ett skrov gav 6,5 liter efter silning).

*för annan vikt brukar jag lägga till/dra ifrån 5 minuter/100 gram.
Det beror givetvis på hur dragigt man har i köket och inte minst på hur mycket vatten det finns i grytan som kan hålla värmen samt om kycklingarna är rumstempererade eller kommer direkt från kylen.  YMMV och man får testa sig fram till vad som fungerar i ens eget kök.



Kycklingbitar i röd olja:

• 1 kokt kyckling
• 6 vårlökar
• 6 tsk ljus soja
• 4 tsk socker
• 1½ dl chiliolja
• 2 tsk sesamolja

Skär kycklingen i munsbitar.  Skär vårlöken i bitar, om man orkar ska den skäras i mycket sneda skivor (sk. hästöron).  Blanda samman dem i en skål.
Lös upp sockret i sojan i en skål, häll i chilioja och sesamolja.   Rör om och häll över kycklingen.  Blanda väl.

Jag hade ingen ren chiliolja hemma så jag fuskade med chilibönpasta och rapsolja som skakades samman i en burk kvällen innan.  Detta ger rätten en vitlökston.  Den blir inte heller så stark som om man skulle haft bara chiliolja (Tigurr åt med stor förtjusning).  Nackdelen är att man inte får samma vackert röda färg på rätten.
Har man chiliolja går det bra att späda med en neutral olja om man vill tona ner styrkan lite.



Kyckling med gurka och sesam:
Ett recept jag hittade på risvin & chili.
Jag hade inga svarta sesamfrön och utelämnade chilin eftersom vi hade ovanstående rätt samt den inlagda gurkan (se nedan).



Inlagd gurka från Szechuan:

• 400 g gurka
• 1 tsk salt
• (2 tsk olja)
• 3 msk socker
• 3 msk vinäger
• 8-12 torkade chilifrukter
• 1 tsk sechuanpeppar
• 3 tsk sesamolja
• ½ färsk chili (jag hade spansk peppar), finhackad
• en liten bit ingefära, finhackad

Dela gurkan i hälften och skrapa ur kärnhuset.  Dela därefter varje halva i tre delar på längden och kapa till sist upp dem i bitar 5-8 cm långa.
Lägg i en skål och strö saltet över.  Blanda och låt stå minst 45 minuter.  Häll därefter av vattnet och pressa ur så mycket vatten som möjligt utan att mosa sönder gurkan.

Dela den torkade chilin** och ta ur kärnorna.  Dela i grova bitar, jag tycker det är snabbast gjort med händerna, men se för &&#¤!! till att inte pilla i ögon, näsa eller nedanför bältet efteråt.
(Mitt recept säger inget om att mortla sechuanpepparen, men jag tycker personligen om att göra det).

Hetta upp oljan*** i en panna och häll i chili och peppar, stek tills de får färg men inte bränner vid.
Häll i gurkstavarna och stek dem hastigt, ca 10 sekunder.  Häll i ett durkslag och låt oljan rinna av.  Lägg i en skål, tillsätt socker, vinäger, chili och ingefära.  Rör om.  Ringla över sesamolja och blanda lätt.  Låt mogna ett par timmar, gärna över natten (i mitt tycke inte nödvändigt).

Serveras rumstempererad eller kall.


** De flesta torkade chilisorter som säljs i asiatbutiker går att använda, om än inte de allra minsta, hetaste thaisorterna (men det går ju alltid att anpassa mängden).  Jag längtar tills min Facing Heaven-planta börjar spruta ur sig frukter.

*** En del recept skippar den neutrala oljan vid stekning och hettar upp sesamoljan direkt.  Då ska givetvis allt i skålen efteråt.



Laab Gai: (med ett antal olika transkriberingsvarianter från thailändskan)

• 400 g kycklingkött eller -färs.
• 6 msk vatten eller kycklingbuljong
• 8 msk schalottenlök i tunna skivor, delade i hälften om lökarna är stora
• 2 msk finhackat citrongräs
• 2 msk finhackad koriander
• 8 msk finhackad mynta
• 4 msk rostat rispulver
• 2 msk fisksås
• 3 msk limejuice
• (2 tsk chilipulver)
• salladsblad till servering

Gör det rostade rispulvret först.
Ta en knapp dl ris och rosta på hög värme i en torr stekpanna.  Rör om hela tiden.  Målet är att få riskornen jämnt rostade runtom till en mörkbrun färg, de får absolut inte bränna vid.
Mortla dem sedan till ett fint pulver.

Finhacka kycklingköttet ett par gånger fram och tillbaka på skärbrädan, det ska vara finfördelat.  Jag har aldrig fuskat med färs eftersom jag alltid köper hel kyckling och benar ur själv.

Fräs kycklingen i lite olja på hög värme.
Häll i vatten eller kycklingbuljong i pannan tillsammans med fisksås och rör om hela tiden för att hålla färsen finfördelad. Det ska vara lite vatten/buljong kvar i pannan när stekningen är klar. 

När färsen är färdig hälls den i serveringsskålen och alla andra ingredienser utom det rostade riset och salladsbladen blandas ner.  Rör om försiktigt.

Värmen från stekningen kommer ta bort det råa ur löken och få koriander och mynta att sjunka ihop samtidigt som det lyfter fram aromen ur citrongräset.

Smaka av om det behövs mer av något: fisksås/lime/chili/koriander/mynta.
Rör till sist ned det rostade rispulvret och låt stå att svalna medan det suger upp safterna.

Servera rumstempererad eller lätt kyld på en salladsbädd eller ät genom att linda in det i salladsblad.
(Skulle man äta den ljummen och/eller ha ris till är det ingen katastrof, det är gott ändå)

Hantverksdagen, rapport

Det blev inte annat hantverkat än i köket för min del, om man inte räknar vattnande av växterna på balkongen.

Efter att ha lagat kyckling- & gurksallad med sesamdressing, szechuaninlagd gurka, kyckling i röd olja och laab gai med tillbehör till 8 personer så insåg jag att det inte fanns mycket tid över att hantverka på.

Tiden spenderades som sagt i köket (recept kommer senare) och efter en lång och trevlig middag följde en lika trevlig dessert: marängsviss med jordgubbar.
Tack och lov blev det inte alldeles för mycket mat över och vi skickade det mesta med gästerna hem.  Vi glömde dock plundra frysen på buljong så nu har vi fortfarande drygt 5 liter kycklingbuljong i frysen och ca 8 liter på spisen som ska tas om hand imorgon.  Det blir lätt så när man har fyra hela kycklingar att koka.

Det blev dock lite hantverkat annat än matlagande trots allt: Jörgen fick slipat tre yxor, det hann sys en del på befintliga plagg och börjas på ett nytt  för Nenne och Alva.
I skrivande stund sitter hustrun i soffan och broderar för glatta livet.  Jag sneglar på 'Weapons of Warre' men inser min begränsning och att det snart är en ny dag.  Att sy skor är inte att tänka på.  Jag ska snart göra sonen sällskap i att dra timmerstockar.  Hoppas han sover länge imorgon.

Kort sagt: en trevlig dag som vi bör upprepa snart igen.

11:e juli - Hantverksdag

Laddar upp inför dagens hantverkande, just nu genom att jaga de sista matvarorna.
För min del blir det skosömnad och letande av bilder på förlagor till spännen och ströningar.  Om Dambergs tar med sig sina bågprojekt blir det nog lite  dryftande kring dem också precis som under gårdagens fika.
Hinner jag hyvlar jag lite på mina egna projekt (om spånhyveln är ledig), annars lutar det åt att studera data från Mary Rose-bågarna ur ' Weapons of Warre'. 

Kan symaskiner brinna i helvetet?

Omtalas det någonstans i Dantes "Den Gudomliga Komedin" ett speciellt hörn i någon av helvetets nio kretsar där symaskiner får vad de förtjänar?  För att inte tala om industridesigners.  Det borde vara lag på att de själva ska tvingas använda de produkter de formger!!!

Hur i hela helv... kan man bygga en symaskin som blir minst sagt instabil om "tillbehörslådan" tas bort och där nyss nämnda fack blockerar luckan till undertråden när det sitter monterat?
Smidigt att använda?  Nej, inte särskilt!

Efter att ha monterat isär valda delar av symaskinen för en rengöring så upptäckte jag följande:

• Den var inte särskilt luddig, så användandet har varit minimalt (enligt hustrun har några gardiner fållats och något enstaka plagg lagats, inte mer)
• Någon i tillverkningen har valt att smörja den inte med symaskinsolja utan vad som liknar ett vanligt smörjfett, komplett med den vanliga kolsvarta färgen

Det var alltså detta som efter denna hejdlösa användning hade börjat leta sig upp under matarna och fastna på tyget.
Eländet slutar inte där.... nej då.

Bottenplattan skulle monteras loss och givetvis är det trångt om saligheten när det gäller en symaskin.
Lika självklart är att det medföljer en kort skruvmejsel så att man kommer åt.  Vad som inte är självklart, men ej heller förvånande är att
a) klingan är så pass lång att den bara går att sätta i ett läge, och det är läget där man får sämst grepp
b) handtaget är av minimal diameter för sämsta möjliga grepp
c) skruvskallarna har ett spår som får Duploskruvar och liknande att se minimala ut

Med ledning av c) så inträffar självklart även
d) Bladet på den medföljande miniskruvmejseln får sk. instrumentmejslar att se gigantiska ut i jämförelse

Allt detta för att garantera att skruvskallarna ska vridas sönder eftersom
e) skruvarna sitter som om de vore blindade med epoxy


Efter att ha torkat rent grundligt med trasa och tops fuktade med aceton och nöjd med att dessa inte längre blir kolsvarta, eller ens grå vid torkning så lade jag på ett tunt lager olja, monterade tillbaka alla delar i undertrådsmekanismen och skruvade tillbaka bottenplattan.
Därefter slipades skruvskallarna med slippapper avkornstorlek 2000 för att inte nöta på tyget i onödan.

Så, efter lite slit så bör vi kunna låna ut veronica med gott samvete, men att det ska sitta så in i helv... långt inne att kunna designa något som fungerar och går att använda en handfull gånger utan att det kräver omfattnade åtgärder.

Som sagt, jag viger gärna mitt liv efter detta till att plåga den som designat detta skräp, och för den delen inköparna på Hugin som valde att sälja skiten.
Att hudflänga dem med osthyvel och badda deras sår med saltvatten känns inte nog.  Spott, spe, rådbråkning och förstärkt dödsstraff vore en god början, även om det sistnämnda kanske är lite sent vid det laget.

Någon som vet hur detta går att ordna?
Jag är redan på väg mot den 8:e kretsen enligt Dante's Inferno Test, men hur gör jag för att få plåga de små liven som så väl förtjänar detta?
Siter som t.ex Sell your soul, right now! fungerar ju inte eftersom det finns de som sålt andras själar.

Alla tips som leder till att de ansvariga i ovanstående symaskinsspektakel får vad de förtjänar mottages tacksamt.

Marmelad? Sylt? Nej, sirap!

Fredagens hallonkok ville inte riktigt stelna och det var väl halvt väntat med tanke på att jag inte hade något pektin att tillsätta.
Nåväl, då tar vi till plan B och kallar det hallonsirap, helt perfekt till amerikanska pannkakor.


På balkongen har Hot Lemon och citron planterats.
Vågar jag hoppas på att den senare fungerar som ersättare för kaffir-limeblad i thaimatlagning? Limen från Hong Kong har ju envist & hårdnackat vägrat att gro, kanske den var importerad och strålbehandlad i tullen?

Oavsett vilket så vet jag av erfarenhet att de citronblad jag fått upp tidigare år har haft en passande doft för ändamålet. Jag kommer dock inte orka övervintra plantan inomhus med lampa och allt vad som ev. krävs, så det blir få blad att experimentera på.


Planen för början av nästa vecka är, förutom att försöka överleva hettan, rengöring av symaskinen för en anstormning av sömnadsentusiaster på onsdag och torsdag samt att återuppta arbetet med miniatyrbågen som pinsamt nog legat i träda ganska länge nu.

Nyplantering

Trots mörkret lyckades jag ändå plantera nytt av
rädisor, citronbasilika, Siam Queen, Nepal Snakebite, koriander, spansk peppar och kinesisk gräslök.

Hot lemon slank igenom nätet men den får jag fixa imorgon, jag måste ändå fortsätta binda upp tomaterna (de högsta är nu ca. 20 cm kortare än bambukäppen, det märks att det inte är körsbärstomater som odlas i år) och gallra bort någon av honungsmelonerna.

Hallonsaft

Efter att ha inhandlat lite frysta hallon står det nu 1 liter nykokt saft i kylen, samt om allt går väl två burkar hallonsylt/marmelad. Den såg aningen tunn ut och jag hade inget pektin hemma så jag får se hur den blir. Oavsett hur det går kommer saften inte bli gammal i den här värmen.

Omplanteringar

Äntligen har jag fått tummen ur och planterat om (nästan) allt.

Paprikor, femtioelva chiliplantor av olika slag och en handfull kryddväxter har fått större hem och nu väntar jag bara på att de ska växtspurta på balkongen.

Det har nämligen pärontomaterna gjort.  Så pass mycket att jag övergav förra årets idé med en upplindad spaljé av hampasnöre (jag vill inte limma fästpunkterna för hårt på aluminiumprofilen och de trillar ner med de svagare limmen) och införskaffade gamla hederliga bambukäppar, ca 120 cm långa.
Förhoppningsvis växer plantorna inte om käpparna, det vore skönt att kunna ha dem nedstuckna till botten så plantorna får rejält med stöd utan att de behöver luta sig på varandra som en tomatplante-tipi.

Nu återstår bara att plantera nya frön av de chilisorter som inte riktigt ville ta sig och som jag glömde,
Hot Lemon och spansk peppar, samt sätta fler frön av koriander, citronbasilika och Siam queen.

Sist men inte minst behöver citrongräsen och vitlökarna planteras om, men jämfört med dagens arbete är det en barnlek.

Rädisskörd II

Vädrets makter har varit goda och tre veckor efter förra skörden är det så ånyo dags att skörda massor av späda och fina rädisor.  Det passade perfekt till nystekt makrill med citron- och dillsmör med kokt potatis.

4 juli

Inte så stor uppslutning som vi först hoppades, men likväl så fick vi besök den här veckan.
Värmen gjorde att hantverkandet blev lidande från min sida, men jag lyckades sent omsider jaga ytterligare data för framtida projekt (bra räddningsplanka det där!) och hustrun broderade en hel del.