Nu har mina bitar med sidfläsk legat och marinerat i kylen en vecka. Då är det bara rökningen kvar.
Eftersom vädret inte riktigt tillåter att jag gör det utomhus får det bli nödlösningen, att ställa in röklådan i ugnen. Köksfläkten är inte på långa vägar dimensionerad för att ens tänka på att göra det på spisen.
Fläsksidorna får rinna av lite och torkas lätt med papper.
Med på bild är även en bit bogfläsk som ska bli middag senare i veckan.
Basen på röklådan i ugnen, med en tänd spritbrännare.
Det gick precis in med hela uppsättningen, annars hade jag blivit tvungen att skippa underredet som egentligen bara är en ställning för röklådan som inte används i det här fallet.
Rökuppsättning i form av dubbelvikt aluminiumfolie.
Rökspån av äppelträ blandat med te (ringmursblandning) samt bitar av stjärnanis och kanelstång.
Om det ser lätt grådisigt ut på bilden så är allt som det ska vara, det börjar ryka nästan omedelbart.
Snabbt in med köttet på gallret och igen med luckan. Sedan är det bara att vänta, eller åtminstone var det vad jag först hade inbillat mig. Ödet och Moder Natur ville annorlunda.
Eld behöver fortfarande syre för att trivas, och syreinsläppet i en elektrisk ugn med luckan stängd är på en nivå som kan kallas obefintlig.
Lågan slocknade efter uppskattningsvis en minut eller så. En kombination av lätt skitig ugnslucka och medvetet framkallad Lützendimma gjorde det svårt att se exakt när den dog.
En enda omgång, eller ens ynka två, med rökutveckling kändes futtigt så vid fyra eller fem tillfällen öppnade jag luckan snabbt för att släppa in syre och tända lågan igen. Mellan varje gång väntade jag 10-15 minuter för att ge röken en chans att dra på köttet.
Fördelen är att temperaturen inte steg särskilt mycket i ugnen, så alla farhågor om att köttet skulle varmrökas och delvis tillagas skingrades snabbt.
Nackdelen är att när man släpper i syre i ugnen släpper man ut röken. Köket fick en doft som obevekligen skvallrade vad man höll på med, och trots öppet fönster spred den sig till resten av lägenheten.
Slutresultatet, efter lite mer arbete än väntat, blev två stycken bacon som skivades upp och frystes in samt en bog som jag hoppas är rökt tillräckligt.
Utvärdering 12 april:
Baconet blev underbart!
Såväl sechuanbaconet som thaivarianten blev bra i smakerna och en i mitt tycke lagom rökig smak.
Det är intensivt i smaken och rökigheten är kraftigare än i butikernas normalrökta bacon (jag köper sällan de extrarökta varianterna så jag kan inte säga hur det står sig mot dem).
Därmed var det ett bra drag att frysa in det i småportioner om 75-80 gram, det räcker mer än väl som ersättning för ett vanligt paket köpt bacon.
Det finns en baksida dock!
Baconrökning är av, åtminstone i efterhand, lätt förståeliga orsaker en utomhusaktivitet av rang. Öppnandet av ugnsluckan till och från gjorde att en lätt doft av skogsbrand bet sig fast i köket under ett par dagar, och den börjar lätta först nu fem dagar senare.
Jag tror dock att det som fick hustrun att med bestämdhet proklamera "Det där gör du aldrig inomhus igen" var att det luktade skogsbrand i sovrummet den dag jag rökte köttet.
Tack för tålamodet älskling! Får det lov att vara lite hemrökt underbart bacon?
