- Kycklingsoppa med asiatiska smaker (morot, lök, ingefära, shao hsing, ris och potatis)
- Burmesisk kyckling, ris
- Fläskkotletter med pasta, äppelmos och saltgurka, ingefärsmorötter
- Pad see ew (stekta risnudlar med fläsk/räkor)
- Äppelfyllt fläsk med kokt potatis
- Biff med basilika & vitlök
- Ko moo yang (grillad fläskkarre på thaivis), jaew, klibbigt ris. Snabbstekta böngroddar.
Ett års mat: 188 dagar.
Nya rätter: 6. Burmesisk kyckling, pad see ew, äppelfyllt fläsk, biff med basilika & vitlök, ko moo yang, snabbstekta böngroddar. Totalt: 54.
Nu har vi passerat halvåret och det är bara fjorton dagar kvar till det tidigare rekordet på 202 dagar.
Eftersom vi är strax under 27 veckor i antal dagar så känns det också som att projektet med två nya rätter i veckan äntligen är i fas. Inspirationen från resan gjorde underverk.
Det äppelfyllda fläsket är inte samma som äppelfläsk (stekt fläsk med massor av syrliga äpplen och curry som smaksättning). Den här rätten var istället ett helt stycke sidfläsk som snittas upp längs ena sidan som en stor ficka som fylls med purjolök och äpple. Kryddad med salt & peppar. Den bands sedan ihop och fick baka i ugnen en längre tid.
Detta räckte dock inte för att purjon skulle bli annat är ganska trist (jag är ingen älskare av halvrå purjolök) och gnisslig. Äpplet var inte nog för att ge tillräckligt med smak till köttet.
Kul att ha provat men jag föredrar den andra rätten med snarlikt namn.
När det gäller riset till den grillade karrén så är det en snårskog eftersom man på engelska och svenska oftast klumpar ihop det som sticky rice/klibbigt ris. Ibland ser man den engelska beteckningen glutinous rice. Tittar man i kommentarsfälten på en del bloggar om asiatisk mat tycks förvirringen vara stor även bland asiater men det hänger säkert på språket och bristfällig terminologi mer än något annat.
I Hua Hin upptäckte jag att de ofelbart använde termerna "jasmin rice" och "sticky rice".
Jasmin rice var jasminris, det som på svenska ibland går under klibbigt ris, klibbigt som i "inte Uncle Ben's".
Sticky rice var det på engelska ibland kallas glutinous rice och som är i det närmaste okänt här hemma utanför de asiatiska butikerna
Thailändarna skiljer dock på 'khao', det vi kallar jasminris och 'khao niau'/'khao nueng', "klibbigt" ris.
Okokt khao niau/nueng är vitt till färgen medan jasminris är ljusare och lätt genomskinligt innan blötläggning.
Khao niau/nueng blötläggs i 2-3 timmar eller över natten och ångkokas sedan 25-30 minuter.
Jasminris behöver ingen blötläggning (även om jag personligen alltid gör det, då 20-30 min) och kokas i vatten 10 min och får stå i sin egen ånga under lock 10 min.
Jasminris klibbar fast ÖVERALLT om du försöker arbeta det med torra händer. Khao niau/nueng klibbar fast vid sig själv. Ett mycket sympatiskt och gott ris.
Några sidor som kan vara till hjälp på en mycket läsvärd blogg:
How to cook sticky rice without a steamer
Thai sticky rice
Någon gång ska jag ge mig på att prova detta recept:
Sticky rice burgers