Det var fler, många fler, marknadsstånd än vi sett tidigare år. Glädjande nog var kvaliteten väldigt hög. Förhoppningsvis beror detta inte enbart på att arrangörerna haft fler intressenter att välja bland utan att man även haft en ambition att höja nivån för framtiden (även om det skulle innebära att man inte fyller hela utrymmet).
En bra spridning på varorna gjorde inte saken sämre. Silversmycken, glaspärlor, tyger, växtfärgat garn, läderarbeten (påfallande ofta dock med irländska knutar istf urnesstil), dryckesglas, keramikbägare, spännen, ströningar, köksutrustning i keramik, svartsmide mm.
Till och med träsvärden kändes välarbetade med snygg finish (t.ex. en snygg nit vid parerstången istället för en synlig stjärnskruv).
I matväg fanns grillad korv (nåja, hot dogs), vikingabröd (som jag gissar är vanliga hällgräddade bröd? vi kollade inte in dem närmare) och stekt strömming på hårt bröd.
Att låta marknadströtta barn grilla sin korv/grädda sitt bröd och på så sätt göra något annat än att trava runt på en för dem tråkig marknad och i samma veva få något i magen är ett bra drag.
Lika mycket uppskattar jag som småbarnsförälder den intilliggande lilla lekparken på bokstavligt stenkasts avstånd. 45 minuters gungande och rutschkana senare så återvänder man med glada barn.
Smedjan är ett annat trevligt inslag.
Att sitta uppe i skogsbacken och äta mat medan barnen nyfiket studerar vad som hamras fram på städet är svårslaget. Ännu mer så när det spelas på harpa, flöjt, vevlira? och trumma en bit bort.
Musikanterna begav sig sedan ner till marknadsområdet. Imponerande med tanke på hur mycket folk det var.
Till och med den alltid närvarande kämpaleken lyckades roa en garvad besökare som undertecknad då den genomfördes med en stor portion humor.
Köpte vi något?
Tyg, en väska, en liten trebent kastrull och silversmycken. Vi fastnade för en hel del mer men avstod för att vi helt enkelt inte vet vad vi vill ha i vikingaväg ännu.
Till nästa marknad önskar vi oss:
*Samma höga kvalitet på utbudet.
*Att det fortsätter komma slaviska och baltiska hantverkare. De har ofta en helt annan inblick i de fynd som gjorts där.
*Att antalet besökare är högt så det blir värt besväret för säljarna. (vi lovar att dra vårt strå till stacken med både närvaro och plånbok).
*Mjukare stenar att sitta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar