27 oktober

Ej heller denna vecka blev det något hantverk.

Sentorkning

Efter besvikelsen med senor lade jag dem i blöt i en spann under ett par dagar.  Byte av vatten en eller två gånger per dag rekommenderas starkt om man inte vill att det ska lukta skunk i badrummet eller var man nu har dem.

När de kändes mjuka nog var det bara att ta och skära bort de broskliknande senfästena och dra bort ytterhöljet.  Det är en ganska snabb procedur per sena när man väl fått in snitsen, men  mängden senor gjorde att jag definitivt tröttnade på det =)

Efteråt var det bara en fråga om att vänta lite till, medan de definitivt rensade senorna torkade igen.

Som synes ovan så inkräktade det en smula på utrymmet i köket.
Även om jag lagar den mesta maten vill jag ta tillfället i akt och säga att jag har världens tålmodigaste fru.  Hon stod ut med denna syn medan hon gjorde sitt frukostte i köket under tre dygn.
Mer än så kan jag knappast begära och jag räknar mig till de riktigt lyckligt lottade.

Korianderskörd

Vår koriander har växt över alla gränser och ser lite tärd ut under kyliga mornar, därför gjorde jag slag i saken och skördade det som fanns tillsammans med lite grön thaichili och gjorde egen grön currypasta.

Tyvärr hade jag ingen bra mixer till hands och orken tröt varför den inte blev alldeles slät i morteln.

Innehållet är i runda slängar:

Koriander inkl. de rensade rötterna
Grön thaichili
Vitlök
Schalottenlök
Rivet limeskal (hade inga kaffir-limeblad)
Ingefära
Citrongräs

Resultatet blev lite i starkaste laget eftersom jag inte kärnade ur chilifrukterna, men trots fusk & genvägar pga ingrediensbrist så stod den sig mycket väl i matlagning.  Största problemet blir att hinna göra av med allt om vi inte ska äta ett antal grön curry-middagar den närmsta veckan.
 

Rostad paprika

För att ta vara på billig paprika beslöt vi oss för att rosta den i ugn och lägga in i olja.
Sagt och gjort, ett antal paprikor sveddes i ugnen, flåddes, rensades och lades i olja med olika kryddor (främst timjan och oregano).

 Till vänster den pågående rostningen och några färdiga burkar till höger.
Som synes fick jag, vad som åtminstone i hettan i köket verkade som en bra idé:  Att ha i bitar av färskost i en av burkarna.

Här tackar undertecknad gudarna för följande:
*Att jag bara gjorde det på en enda burk.
*Att det upptäcktes i tid.

Spontanjäsning (troligen av mjölksyrebakterier från osten/vasslen) var bara förnamnet.  Lättillgängligt socker i rostade paprikor var minst sagt mums.  Det bubblade ganska friskt i den burken redan 24 timmar senare.  Den burken öppnades, åts en del av och resten kasserades (pga svårigheter att spara, inte pga dålig smak).

Tillägg långt senare:
Burkarna åts upp inom 6 månader och paprikan smakade alldeles utmärkt, såväl till sallader som tillbehör till ris, potatis m.m.

20 oktober och snickrande på nytt

Inget hantverk på Slottet denna vecka, och vi bytte tillbaka till onsdagar.

Jag tog tillfället i akt att på annat håll ta tag i lite snickrande efter ett låååångt uppehåll.
Projektet denna gång blir ett koger med inspiration från Codex Manesse.

Nedan är de delar som förhoppningsvis kommer mynna ut i det färdiga kogret.

Kropp, bottenplatta och bakstycke.

Förutom att påbörja ett nytt projekt tog jag tag i gamla synder: att rensa senor.

Det stod dock klart efter en kort stund att de senor som sålts som "rensade"  inte var mycket mer rensade än i den bemärkelsen att de inte satt kvar på benet och hade de mesta av fett & hinnor bortputsat.

"Rensade" senor

En mer rengjord sena

Nåja, jämfört med omaket att rensa dem från benen kanske resten är ett mindre omak.

14 oktober

Sedvanligt stilla hantverkande på Slottet.
Som alltid dryftades allt mellan himmel och jord, hantverksrelaterat och annat.

Tomatskörd

Med endast ett par timmar till godo lyckades jag skörde de stackars tomater vi fått innan nattfrosten slog till.  Ibland har man tur.  En mycket utsvulten och tanig purjolök fastnade även på samma bild.

Bankett för alla som hjälpte till

All hjälp vi fick innan, under och inte minst efter vårt bröllop var ovärderlig för oss och som tack bjöd vi på bankett.  För att själva slippa laga mat firades den banketten utanför vårt sedvanliga slott.

Den valda restaurangen dukade upp rader av läckerheter som bärnstensvalnötter, generalbiff, gurka med vitlöksmousse, Drakens ångkokta jiaozi, jordnötter kokta i örter, två gånger i grytan fläsk, tre sorters chilikyckling, vattenkokt oxfilé, Buddha hoppar över muren, tiggarkyckling, ekorrfisk m.m.
Lika gott som alltid även om förätten för sextonhundra inte föll mig riktigt i smaken, mest för att mina smaklökar inte till fullo uppskattar ingredienserna.  Vakteläggen var det inga problem med, men det jag tror var något från sjöborrar var en helt annan femma, för att inte tala om det som förblev oidentifierat.
Gott?  Njae, det slank ner men det var ingenting jag skulle beställa igen oavsett priset.
Tiggarkycklingen var däremot värd sina pengar.  Synnerligen mör och saftig.

Frånsett viss språkförbistring avlöpte kvällen väl och vårt sällskap tycktes röna stort intresse från kökets sida.
Ett stort plus är att personalen mer än gärna hjälper till att packa in överbliven mat för hemfärd.

Återigen, ett stort tack till alla som ställde upp med tid och hjälp under vårt bröllop.  Utan er hade det inte gått så smidigt som det gick.

7 oktober

Hantverkande på slottet, som vanligt kärt återseende och ibland mindre hantverk och mer kafferep.  Som alltid lika trevligt.

En storslagen utställning

Många av oss tog tillfället i akt att besöka utställningen om terrakottaarmén på Östasiatiska muséet, däribland Micke som numera går under namnet "Den Förlorade Sonen" samt Robin & Anna som hade långpendlat (yay!).


Efter en lång kö, som när de väl började släppa in folk betades av tämligen snabbt, kom vi så in i bergrummen.

Bra utformning på utställningen.  Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag gillar att kunna se föremål från så gott som runt om, undantaget statyernas fotsulor och hjässor.  Otaliga äro de gånger jag har svurit långa och osande eder över intressanta föremål som placerats längst bak i en monter som står utmed väggen trots att det i lokalen i övrigt finns tillräckligt med golvyta för att flytta ut dem minst en meter från väggen.

Den kanske mest välkända statyn: Den knästående armborstskytten

Bra informationstavlor i föredömlig storlek och höjd gav en ordentlig bakgrund till Kejsare Qin och dåtidens Kina, armén och utgrävningen av den.
Trots det skumma ljuset blev det många foton och en välmatad utställningskatalog inhandlades.

Dagen avrundades sedan i stor stil på Östasiatiska museet med en avslutande tur till Moderna Museet och dess café.  Det blev även en rundtur i deras minst sagt välfyllda museibutik som slår de flesta museer med ett flertal hästlängder och i många fall en hel galoppbana.
På alla sätt och vis en mycket trevlig dag.