Chilidöden hävd?

De senaste veckorna har jag haft problem med mina chiliplantor. De har helt enkelt vantrivts och fällt många blad i ren protest.
Värst drabbade av detta är den spanska pepparn, men de flesta sorterna har tappat åtminstone ett eller två blad.

Vad det beror på vet jag inte, men det kan vara en effekt av att de fick stå ute på balkongen för någon månad sedan och att det var för kallt för dem.
Habaneroplantorna har skrynklat sina blad och den gula såg ut mer som grönkål i toppen än som släta chiliblad. Kalciumtillskott i form av benmjöl verkar dock göra susen och de slätar sakta men säkert ut sig.

Alla utom paprika och facing heaven har nu blommor som slår ut med jämna mellanrum, men även de två har blommknoppar som troligen slår ut inom en vecka eller två. Den vita habaneron är lite av ett mysterium för mig då alla dess blommor tycks sakna pistill. Måhända är den så kort att den inte syns, blommorna är de minsta bland alla sorter jag har odlat.

Hot lemon sätter glädjande nog många blommor. Jag är riktigt nyfiken på hur pass mycket citronkaraktär det är i chilin, och blommorna är riktigt vackra för att vara chili. De sticker lite i grönt i varje blad, en snygg kontrast till de annars så vita blommorna.










Ovan till vänster en blomma Hot Lemon, till höger en begynnande frukt röd habanero.

Läget som det är just nu:
*Spansk peppar: Ett fåtal blommor, några frukter på gång. Hårt ansatt av bladdöden, men repar sig sakta men säkert

*Piri-piri: Stormtrivs och i nuläget är 8 frukter under utveckling, ungefär lika många blommor och närmare 30 mindre blomknoppar. Det verkar dessutom som att den inte behöver pollineras för hand.

*Röd habanero: Tre frukter, en handfull blommor och drösvis med knoppar. Behövs inte pollineras för hand utan ger frukter ändå.

*Gul habanero: Tycks mest inriktad på att släta ut sina blad efter kalciumbristen, men ett par blommor har slagit ut.

*Facing Heaven: Ett par blommor på väg oh ett par små knoppar.

*Hot Lemon: Ett par frukter på väg, ett par blommor redo att slå ut och en hel del knoppar.

*Vit Habanero: Gott om knopp och en handfull blommor som slagit ut men inga märkbara frukter än så länge.

*Nepal Snakebite: Små plantor än så länge.

*Chiluacle Negro: Små plantor än så länge.

*Orange thaichili: Små plantor än så länge.

*Bih Jolokia: En liten stackars planta har överlevt av de tre som stack upp i dagsljuset av totalt sex planterade frön.

*Avocado: Långsammare tillväxt på höjden nu, men bladen växer i omfång. Nitton stycken än å länge.

*Paprika: Fyra knoppar i olika stadier och två blommor som spricker upp snart.

*Passion: De trivs inte alls i hörnet och kommer flytta in i sovrummet där de kan lapa sol utan att skuggas av balkongen, förhoppningsvis sträcker de sig efter persiennsnörena och skjuter i höjden.

*Citrongräs: Snabb tillväxt men endast av en liten tunn kärna, förhoppningsvis blir den grövre med tiden. Alternativet är att klippa ner den helt och täcka med jord och se vad som händer.

Chiltepin och melon har inte behagat visa sig. Nästa planteringsprojekt blir vitlök (bara för de goda skottens skull) och ingefära.

26 maj

Större uppslutning den här veckan, men alla var slöa och nöjde sig med tedrickande i soffan.
Jörgen var sin vana trogen och hantverkade för fullt, i synnerhet med att rensa ut 20 års textildamm från den arma symaskinen, som dock knattrade på snällt efter översyn och oljning. Fortsatt inpassning av pourpointen som dagen till ära hade försetts med ett "blixtlås av 1400-talsmodell" (dvs ett i mässing) för att snabbt och enkelt kunna öppnas och stängas medan rygg & ärmar fortsattes nålas in för en god passform.

Själv tog jag tag i min coif som har dragit ut pinsamt långt på tiden. Jag får skylla på att jag fortfarande inte har tvättat de linnetyger jag har, och därför inte kan sy den i riktigt tyg ändå, så toillen är inte den sanna flaskhalsen.
Längden klipptes ner i nacken och jag kapade ett par cm på sidorna ner över kinderna för att få ett bättre synfält. Jag ser fortfarande bitar av kanten när jag har den på mig, så ytterligare justeringar behövs, men jag har inte bestämt mig för om jag ska behålla den rak i framkanten eller inte.

19 maj

Liten uppslutning igen, och mindre hantverkande men lika trevlig samvaro som alltid annars.
Jörgen hantverkade mest av alla och började arbeta med att få bra passform i ärmarna och att det inte bylsar ut tyg i ryggen.

12 maj

De som slutat tro på tomten till förmån för andra sagor med cirkelbevis som främsta argument för att ta det som sanning anser det värt att fira en påstådd snickarson som levde för 2000 år sedan och att han var den förste gengångaren. Vi andra blir lediga på kuppen och far således ut till landställen i rikets alla hörn.
Slottet ligger öde men alla hantverkar(?) på sitt håll.

surdegsbröd II

Den sista vasslen måste utnyttjas.
En ny deg, med mer rågmjöl än förra gången sattes under kvällen. Salt användes den här gången, men det tillsattes en smula sent.

rågsurdeg: 2 dl
vassle: 2 dl
vatten: 3 dl
vetemjöl: 5 dl
rågmjöl: 3 dl
salt: ca 2 tsk

En relativt lös blandning på surdegen fick arbeta i kylen under natten och det sista mjölet arbetades in på bänken. Lång knådning, och degen dubblade sin storlek på lite mer än två timmar.
Pga. tidsbrist fick den stå längre och jag valde den enkla vägen med mindre knådning och jäsning innan avbakning.
Jag tippade bara degen ur den oljade glasskartong som tjänstgjorde som jäskorg och den höll snällt formen på plåten under snittandet. In i 250 grader med en dl vatten inkastat och sänkt temperatur till 200 grader 15 minuter senare. Cirka 30 min avbakning tills termometern visade 98 grader. Definitivt en ren prob den här gången.
Tyvärr sprack brödet en aning i sidorna eftersom jag bara snittade det på toppen. Fin färg och bra doft även om jag gärna skulle sett att det reste sig ytterligare i ugnen. Att förvärma en tunn bleckplåt förslår inte långt.

Brottstyrkor del III

Nu har jag ätligen tagit mig tid att testa de flesta tåtarna som klipptes till tidigare. Trots 50 tåtar gav jag upp efter 30 stycken. Dels pga. en lätt skinnflådd och ömmande högerhand, dels i ren besvikelse äver de data som framkommit.

Rådata:
17, 24, 35, 40, 43, 44,
46, 48, 48, 49, 49, 50,
51, 52, 52, 53, 53, 54,
55, 55, 55, 55, 56, 56,
56, 59, 60, 61, 62, 64

Medelvärde: 50,07
Standardavvikelse: 10,33
Relativ standardavvikelse: 20,63%

Tar man med alla beräkningar från de 18 tidigare testerna får man:
Medelvärde: 48,83
Standardavvikelse: 10,58
Relativ standardavvikelse: 21,67%

17 tycks inte vara en outlier i den stora populationen, och jag tänker inte bry mig om att kolla huruvida 24 är det eller ej, dels för att Dixons Q-test bara kan användas för att detektera en ensam outlier, dels för att jag befinner mig i den kalla hårda verkligheten där hela fyra värden har visat 25 pound eller lägre.
Det är 8,3% av alla mätpunkter, på tok för mycket för att jag ska vilja chansa med en sträng på en armborstbåge som kostar mig tre eller fyra tusenlappar i ren materialkostnad och en drös med arbetstimmar.

De fyra lägsta mätvärdena har varit väldigt ojämt fördelade.
25 och 18 var de allra första värdena, 17 kom 36 mätningar efter, och 24 kom 6 mätningar efter det. I ren längd motsvarar det ungefär 6 meter respektive 1,2 meter (olika längder på de undersökta tåtarna vid olika testtillfällen).

En brottstyrka på 17 pund är inte värt ett skvatt i sammanhanget och jag är glad att jag fortsatte testa materialet. bunten med 50 tåtar gav ungefär rätt tjocklek, och brottstyrkan skulle i värsta fall då vara 850 pund, för låg marginal för min smak med tanke på vad styrkan kan tänkas bli på bågen.

Möjligen har jag den till bågsträngar om det inte ger ett för tjockt resultat, annars har jag väldigt gott om tråd att binda upp växter med på landet. Klart är att Beck & rep inte är värda att handla strängmaterial ifrån.

Surdegsbröd I

Surdegsbrödet blev över förväntan.
Det var det första brödet jag bakade på allvar med surdegen, trots att den varit igång lite mer än en vecka. Ett par rejäla skopor av rågsurdegen blandades med en lika stor volym vassle från osttillverkningen och fick dra en knapp halvtimme innan lagom med vetemjöl blandades ner.

Vanligtvis brukar jag vara noggrannare med måtten men nu fanns det inte riktigt tid till det.
Efter en första bearbetning i bunke knådades degen på bänken och fick stå på jäsning medan vi var borta under kvällen.

Vid hemkomst fyra timmar senare hade degen mer än väl dubblat sin storlek. Den knådades ut på bänken och lades på en oljad plåt för en andra jäsning. En timme senare tyckte jag den hade gjort vad den skulle (svårbedömt när den flyter ut på plåten) och skjutsade in allt i 250 graders värme.

När termometern visade 98 grader togs brödet ut. Proben såg misstänkt degig ut, men brödet hade höjt sig en hel del och fått bra med färg under 25 minuter i ugnen. Botten lät hoppingivande ihålig och jag glömde bort det i 90 minuter för att svalna under duk efter det att vatten hastigt penslats på toppen.

Alla farhågor om ett bröd med degigt innanmäte visade sig vara ogrundade. Det färdiga brödet hade ett spänstigt innanmäte, genomgående tätt med små porer och större blåsor mellan varven. Skorpan som penslats med vatten hade mjuknat en aning men hade fortfarande en viss frasighet och antydan till seghet/spänst.
Ett gott bröd, men det visade inte till närmelsevis upp den syra som jag hade befarat, vasslen till trots.


Dagen efter var syran påtagligare, men inte alls påträngande, snarare har brödet mognat som alla surdegsbröd gör. Fästmön påpekade att brödet behövde salt varpå jag insåg att jag helt hade glömt bort att ha i det i degen. Det kan förklara varför kaviar helt plötsligt kändes som världens bästa pålägg.

5 maj

Större uppslutning och mer hantverkande än tidigare veckor.

Det syddes gambeson, babykläder, virkades filtdelar i gotisk spetsbågestil, dracks te och snackades om allt mellan himmel och jord. Tält, marknader, sommarplaner och bröllop var några av ämnena som kom upp under kvällen. En ny hantverkshelg föreslogs. Förslaget är andra helgen i juni, mer om detta tas via den vanliga listan.

För min del blev det lite coifsömnad och fortsatt testande av strängmaterialet. Inte så mycket dra & slita, men nu finns det tillklippt 50 bitar som ska testas inom kort (läs: en regning dag). Planen är att förbereda alla bitar för testning, så 100 stycken öglor kommer förfärdigas de kommande dagarna (om det regnar).

Jörgens pourpoint börjar ta allt mer form och färre mönsterdelar lyckas smita från projektet. Nu ska alla kanaler sys över fram- & bakstycke.

Vi fick även tillfälle att adoptera två pumpaplantor. Var de hamnar återstår att se. Takprydnad på redskapsboden på landet?

Hur mycket kan man fuska med fetaost?

Efter att i förra veckan varit inne och köpt fetaost på en av saluhallarna insåg jag hur länge sedan det var jag gjorde min egen. Salt, krämig men ändå feta-smulig i konsistensen, mmmm....

Efter tidigare frysrensningar har jag inte kvar vare sig kulturer eller löpe.
Därför tar jag en ren chansning och testar med en överbliven slatt crème fraîche som ändå måste förbrukas. Som ystningsmedel hoppas jag att färskpressad limejuice duger.

1,2 liter mjölk
ca. 2 dl crème fraîche
saften av 2 lime, knappt 0,5 dl.

Crème fraîchen vispas ut i mjölken och blandningen värms till 37 grader.

Efter 2,5 timmar tycker jag kulturen har gjort sitt. Frågan är vad den kommer bidraga med eftersom den som normalt används för fetatillverkning är mer lik yoghurt.

Den största skillnaden var dock att använda limejuice istället för löpe.
För att få bättre fart på ystningen värmde jag blandningen till 70 grader. Måhända onödigt men jag gjorde det som ett test för att se vad spisen går för inför framtida limkokning. När valet står mellan att förstöra störlim för tusen kronor vs mjölkprodukter för 15 kronor får fetaosten stryka på foten.

Ystningen tog fart med en gång och istället för att som med löpe ge ett solitt block blev ostmassan tämligen grynig, nästan som vid parmesanosttillverkning. Jag gissar att det beror på värmen, nästa gång (när jag inte testar vad spisen orkar) prövar jag rumstemperatur och arbetar mig uppåt.

Nu ska jag bara försöka improvisera fram en press eftersom allt sådant fortfarande är nerpackat. Hur det går får framtiden utvisa, uppdatering kommer...


Uppdatering:
Mängden ostmassa blev väldigt liten eftersom jag hade så lite mjölk. Därmed kändes det vanskligt att snabbt improvisera fram en fungerande press i rätt storlek. Hade jag haft mer tid och lust att borra upp botten på en liten glasskartong hade det troligen fungerat.

Att försöka pressa den i silen med handen är dödfött eftersom feta enligt de recept jag sett tidigare pressas i en dryg timme, och den tiden har jag inte nu. Att lägga ostmassan som den är i saltlake är inget alternativ, den faller sönder i småbitar när man lyfter den.
Istället väljer jag att använda osten som färskost (som är precis vad sådana recept som ovan vanligen resulterar i) till ett hembakt surdegsbröd.

Ingenting gick till spillo (eftersom vasslen får tjänstgöra som degspad), så jag är nöjd trots att det inte blev vad jag hade tänkt mig. Dessutom har jag ett par uppslag att prova nästa gång:
*större batch för att lättare kunna pressa ostmassan
*yoghurt som startkultur
*lägre temperatur och längre tid för ystningen med limejuice.
Förhoppningsvis ger det en fastare massa än dagens gryniga resultat

Nu är det hög tid att sätta bröddegen och börja med mapo doufu till middag, enligt recept från en nyhittad blogg om kinesisk mat. Sedan är det dags för kvällens pysslande.