Efter att i förra veckan varit inne och köpt fetaost på en av saluhallarna insåg jag hur länge sedan det var jag gjorde min egen. Salt, krämig men ändå feta-smulig i konsistensen, mmmm....
Efter tidigare frysrensningar har jag inte kvar vare sig kulturer eller löpe.
Därför tar jag en ren chansning och testar med en överbliven slatt crème fraîche som ändå måste förbrukas. Som ystningsmedel hoppas jag att färskpressad limejuice duger.
1,2 liter mjölk
ca. 2 dl crème fraîche
saften av 2 lime, knappt 0,5 dl.
Crème fraîchen vispas ut i mjölken och blandningen värms till 37 grader.
Efter 2,5 timmar tycker jag kulturen har gjort sitt. Frågan är vad den kommer bidraga med eftersom den som normalt används för fetatillverkning är mer lik yoghurt.
Den största skillnaden var dock att använda limejuice istället för löpe.
För att få bättre fart på ystningen värmde jag blandningen till 70 grader. Måhända onödigt men jag gjorde det som ett test för att se vad spisen går för inför framtida limkokning. När valet står mellan att förstöra störlim för tusen kronor vs mjölkprodukter för 15 kronor får fetaosten stryka på foten.
Ystningen tog fart med en gång och istället för att som med löpe ge ett solitt block blev ostmassan tämligen grynig, nästan som vid parmesanosttillverkning. Jag gissar att det beror på värmen, nästa gång (när jag inte testar vad spisen orkar) prövar jag rumstemperatur och arbetar mig uppåt.
Nu ska jag bara försöka improvisera fram en press eftersom allt sådant fortfarande är nerpackat. Hur det går får framtiden utvisa, uppdatering kommer...
Uppdatering:
Mängden ostmassa blev väldigt liten eftersom jag hade så lite mjölk. Därmed kändes det vanskligt att snabbt improvisera fram en fungerande press i rätt storlek. Hade jag haft mer tid och lust att borra upp botten på en liten glasskartong hade det troligen fungerat.
Att försöka pressa den i silen med handen är dödfött eftersom feta enligt de recept jag sett tidigare pressas i en dryg timme, och den tiden har jag inte nu. Att lägga ostmassan som den är i saltlake är inget alternativ, den faller sönder i småbitar när man lyfter den.
Istället väljer jag att använda osten som färskost (som är precis vad sådana recept som ovan vanligen resulterar i) till ett hembakt surdegsbröd.
Ingenting gick till spillo (eftersom vasslen får tjänstgöra som degspad), så jag är nöjd trots att det inte blev vad jag hade tänkt mig. Dessutom har jag ett par uppslag att prova nästa gång:
*större batch för att lättare kunna pressa ostmassan
*yoghurt som startkultur
*lägre temperatur och längre tid för ystningen med limejuice.
Förhoppningsvis ger det en fastare massa än dagens gryniga resultat
Nu är det hög tid att sätta bröddegen och börja med mapo doufu till middag, enligt recept från en nyhittad blogg om kinesisk mat. Sedan är det dags för kvällens pysslande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar