En dag på marknaden

Vi tog oss omaket att kuska ut till Rissnespelen.
Vad ska man då säga om detta evenemang?

Till att börja med är det litet.  Inget ont i det, men då märks det desto mer att det är till stor del serveringar och reklamtält.  De senare hålls på sin kant och märks bara när man går till/från området.  Mat är alltid trevligt även om det som serveras i stort sett alltid har lika mycket med medeltida mat att göra som ett glas julmust.  Jag kan även leva med "medeltida" kläder i tvivelaktiga material som knappt skulle kvala in på ett nybörjarlive, kapsylöppnare i svartsmide och kopior av silversmycken utförda i fjäderstålsringar.

Jag har långt svårare att stå ut med ren och skär inkompetens, som folk dessutom tar betalt för.
Om man nu bestämt sig för att hålla i prova-på-bågskytte på en marknad anser jag att man åtminstone bör ha basala kunskaper i bågskytte.  Att inte märka när någon greppar en standardrekurv långt nere på båglemmen och börjar dra upp bågen är som en körskolelärare som inte reagerar om en elev börjar ratta med fötterna.
Tragiskt att behöva se en så låg nivå.

 Jag ska öppet erkänna att jag absolut inte gjort mitt för att bidraga till en bättre marknad eftersom det jag köpte var div.tvålar och lite te, men efter att ha sett samma marknad ett par år så känns det som att den hittat sin nisch och lugnt & tryggt stannar kvar där.
Eftersom jag mycket väl kan tänka mig att köpa fler tvålar och mer te nästa år så hoppas jag att den inte går samma väg som Skoklosterspelen gjorde för ett par år sedan.

Hantverkande på ny mark

Det sedvanliga slottet låg öde, så vi begav oss ut på okänd mark söderöver för en trevlig kväll hos Persson/Larsson.  Inte så mycket hantverkat men en trevlig kväll.

Jättemoroten äntligen skördad!

Efter att länge och väl ha gått och dreglat över den enorma morotsblast som trots taskiga förhållanden i hård konkurrens med såväl tomater som pumpor om sol har utvecklats så kunde jag inte hålla mig längre.  Den skördades och under jorden dolde sig inget mer än ...

 ... något av en besvikelse.
Förvisso en saftig och välsmakande gul sådan, men fjärran från den jätte jag drömt om.

Pumpablommor

Eftersom vår pumpa envist & hårdnackat har vägrat sätta frukt(*) finns det bara en sak att göra: ta hand om blommorna till annat.  Pumpan tillhör samma släkte som zucchini och blommorna går alldeles utmärkt att äta.

När man plockat dem öppnar man försiktigt blommorna och tar bort pistillen.  Den är ganska grov och inte så angenäm att sätta tänderna i.

Att anrätta dem kan göras på en uppsjö av olika sätt.  Pga oljebrist och att jag ville ha något mer snabblagat valde jag att inte fritera dem.  Istället stektes de i en frityrsmet som sånär på mjölk liknade en tunn pannkakssmet.
Ett ägg, mjöl, salt och lite vatten vispades snabbt ihop medan 1 dl olivolja värmdes upp i stekpannan.
Blommorna doppades i smeten och stektes ca 1 minut på var sida under det att de pepprades lätt.

Det smakade bra men höljet blev lite för likt pannkaka.  I framtiden kommer jag krydda upp smeten lite mer samt ha mineralvatten och bakpulver i den för att få den frasigare.  Jag kommer troligen prova att fylla blommorna med lite mozzarella, getost eller cheddar, alternativt ha med dem i en zucchinisufflé (recept).

Hur blommorna smakar?  Svårt att beskriva.  "Gult & mjukt" dyker upp i huvudet, men det säger väl inte så mycket.

(*) Vi har fått antydan till en handfull frukter över sommaren, men ingenting har blivit mer än som avlånga rädisor i storlek.  Den kanske inte trivs med att dela en 60cm balkonglåda med en tomatplanta?

18 augusti

Inget som helst hantverkande, men en stor uppslutning av nytt & gammalt folk.
Kvällen till ära firades den jubilerande slottsherren (a.k.a. Undertecknad) på Stronghold Hedrén som blivit ett år äldre och förhoppningsvis lite visare.

Efter att ha storstädat ägorna från djupaste källare till högst belägna tornvimpel sitter jag trött men nöjd och betraktar raden av vackra blommor och finöl som jag förlänats.  Dessutom blev vi av med några glas och lite växter.

På tal om växter så har Björn lovat att lägga upp bilder på sina chiliplantor.  Vi väntar med spänning.

Bortskänkes!

Denna gång gäller det glas.

Det som syns på bilden ovan är: (från höger till vänster)
1 Coca-Colaglas, ca 1 liter
1 Cobraglas (Indisk öl, licenstillverkas även i storbritannien).  25 cl?
1 stop med lock, älgmotiv.  40cl? 50?
4 små kupor, 30 cl.  1 från SM i hembryggning 2007, 2 st från SM 2005, 1 omärkt.  Samma glasmodell som används av öldomarna.
1 Staropramen, 40 cl
1 Halvkupa, Fraoch (skotsk ljungöl).  25 cl?
8 "Pintglas" av Prippsmodell, den smalare högre typen.Märkta "Pripps Fatöl" i vit glitterstil.
Diverse glas från Stockholm Beer & Whisky Festival.  1 glas från varje år 2000-2003 samt 2 st från 2005.

Samliga i så gott som nyskick utan repor, hack el. dyl.  Handdiskade glas vars tryck aldrig ens sett en diskmaskin.


Dessutom finns 2 st champagneglas av enkel modell med blomrankemönster, perfekt på picnic eller för att sjunga sista nubbevisan (dvs krossa efter användning).
5 st trattformade champagneglas (tänk trattbägare med fot) och 2 st gigantiska vinglas på fot (guldfisk medföljer ej) i rödbeige ton.  Dessa måste jag dock kolla skicket på, de har hanterats lite vårdslöst vid lådflytt efter utgallring.

11 augusti

Största uppslutningen på länge, till och med den förlorade sonen i form av Micke visade sig på Schloss Damberg.  Däremot lyste gruppens nyaste medlem Elsa med sin frånvaro.

Det virkades, plockades fram en pourpoint som sedan nesligt stoppades undan till förmån för ett jackfoder, påtades med silver, jag satte äntligen saxen i linnetyget för mitt coifprojekt som legat på is alldeles för länge. Sist men inte minst letades det bilder från en tornersammankomst i Danmark, med varierande framgång.

Björn hälsade som så ofta förr via ombud, först speciellt till vissa, med sedan generellt till alla.  Detta ledde givetvis till att alla hälsade speciellt till Björn med returnerande ombud.

Det avsmakades Hot Lemon-chili, och jag måste säga att jag är lite besviken.  Jag hade väntat mig mer citrustoner efter allt man har läst om den på nätet.  Den hade mycket fruktighet i smaken, men jag skulle själv aldrig ha kommit på tanken att härleda det till någonting alls i citrusfamiljen.
Nåväl, det blir spännande att testa de resterande frukterna i matlagning.  En glad nyhet är åtminstone att fröna den här gången torkade som de skulle, utan att krympa ihop till små svarta prickar.

Insaltade ägg och chiliolja

OK, jag erkänner!
Jag kunde inte hålla mig längre, jag var tvungen att testa ett av de hemsaltade äggen efter knappa 18 dagar.  Att skaka ägget gav ett skarpare dunkande mot skalet än ett vanligt rått ägg vilket verkade lovande.
Fyra minuters koktid efter att vattnet kokat upp fick räcka för ett medelstort ägg (jag sa att jag inte kunde hålla mig).  En nätt och jämnt stelnad äggvita omgav en förvånansvärt fast gula som inte alls var rinnig, åtminstone inte tills man delade den med fingrarna, så visst har det hänt saker.  Äggvitan var salt, men inte för salt enligt mitt tycke, och eftersom gulan inte var fast nog får de vackert ligga minst en vecka till.


Nästa projekt för dagen var lite hemgjord chiliolja.
Jag använde mig av den torkade thaichilin som det fortfarande finns gott om i skåpet. Färgen blir lidande, men det är smaken som är det viktiga.  För att ge den ytterligare dimensioner hade jag i 1 msk sechuanpeppar och tre vitlöksklyftor förutom de 8-10 torkade chilifrukterna, detta till knappa 2 dl rapsolja.

Oljan hettades upp och innan den började ryka lades sechuanpepparen i tillsammans med chilin.  Efter att det fått svalna en stund hällde jag i den skivade vitlöken.  När fräsandet upphört och vitlöken fått lite färg tillsatte jag en slatt kall olja för att sänka temperaturen.  Sedan hälldes den upp på en aningen för liten burk med så mycket chili, sechuanpeppar och vitlök som fick plats utöver all olja och ställdes i kylen för att svalna.
Nu, fem timmar senare, har oljan en lätt chilihetta med undertoner av sechuanpeppar och rostad vitlök utan några som helst inslag av vare sig bränd chili eller bittra vitlökssmaker.  Nu får den stå i rumstemperatur och mogna ett par dagar.

4 augusti

Den största uppslutningen på länge, det vara bara slottsherren och den förlorade sonen som var på andra äventyr.  Det lagades stolar, virkades, tillverkades öronkrokar, eggskydd för köksknivar (ytterst temporära sådana men man slipper skära upp folk på bussen när man packar dem i väskan för färd ut till landet) och mördades sniglar på löpande band.

Roligt att se så många igen efter så lång tid.  Hoppas trenden håller i sig.

Första lökskörden

Den gamla tumregeln om att det alltid ösregnar kort efter att man har vattnat i trädgården står sig fortfarande.
Tomaterna och pumpan kan dricka sig otörstiga hela dagen, men paprikan ser lite moloken ut.

Av en slump såg jag att en lökstjälk hade gått av och krafsade fram löken medan jag kom ihåg att den fanns där under.  Vår allra första silverlök var inte mycket att skryta med.

Mer lik en (liten) syltlök än en silverlök, ryms med lätthet på en svensk 50-öring.  Uppskattningsvis 1,5 kubikcentimeter hemodlad grönsak.  Avnjutes enklast i en enda munsbit utan några som helst tillbehör.

Eftersom de flesta av våra lökalster håller samma blygsamma storlek, de största är som körsbärstomater i storek, kommer de torkas för att bli sättlökar till nästa vår, då ska vi dessutom ska vara ute i god tid, inte så frön ett par veckor innan midsommar.

Smaken?
Mild, lite söt löksmak.  Påminner om en vårlök.