torsdag 30 augusti 2012
29 augusti
Jag jobbade och ingen hade vägarna förbi Slottet med hantverk i åtanke. Till och med hustrun lade hantverkandet åt sidan till förmån för andra sysslor.
tisdag 28 augusti 2012
Inspiration
Plötsligt, där man minst anar det, finner man inspirationen till nya projekt.
(Inte för att jag behöver fler projekt just nu, men ändå ...)
På tal om projekt så kan jag avsluta det med härdat läder.
Båda testbitarna blev till slut mer sköra än hårda/sega och jag upplevde inget av den ökning i tjocklek som jag fick vid ett test för 15 år sedan.
Den bit som värmdes minst gick från 2 mm till 2,4 mm (+20%) och den som jag bokstavligt talat kokade skiten ur gick från 2 mm till 2,6 mm (+30%).
Måhända är det minnet som spelar mig ett spratt, men jag vill minnas att testbiten anno 1997 dubblade sin tjocklek. Givetvis på bekostnad av en rejäl deformation men jag kan heller inte minnas att den blev så skör som dessa bitarna blev.
Kanske det beror på att jag minns fel, att jag inte testade den biten tillräckligt före och efter, att åren gett ett lyckligt skimmer åt resultatet, eller så kokade jag inte alls den biten utan hade den i 60-gradigt vatten i 30 minuter eller liknande och minns inte alls hur jobbigt det var att få till det.
(Inte för att jag behöver fler projekt just nu, men ändå ...)
På tal om projekt så kan jag avsluta det med härdat läder.
Båda testbitarna blev till slut mer sköra än hårda/sega och jag upplevde inget av den ökning i tjocklek som jag fick vid ett test för 15 år sedan.
Den bit som värmdes minst gick från 2 mm till 2,4 mm (+20%) och den som jag bokstavligt talat kokade skiten ur gick från 2 mm till 2,6 mm (+30%).
Måhända är det minnet som spelar mig ett spratt, men jag vill minnas att testbiten anno 1997 dubblade sin tjocklek. Givetvis på bekostnad av en rejäl deformation men jag kan heller inte minnas att den blev så skör som dessa bitarna blev.
Kanske det beror på att jag minns fel, att jag inte testade den biten tillräckligt före och efter, att åren gett ett lyckligt skimmer åt resultatet, eller så kokade jag inte alls den biten utan hade den i 60-gradigt vatten i 30 minuter eller liknande och minns inte alls hur jobbigt det var att få till det.
måndag 27 augusti 2012
Spinemätare
Den är riktigt enkel och noggrannheten är väl inte den allra bästa, men det räcker för mina syften: att veta att skaften hamnar i samma postnummerområde.
Förvisso skulle jag lika gärna kunna testa det på banan eftersom jag behöver skjuta med dem ändå, men om jag har samma fjäderprofil och spetsvikt på skaften så bör en likartad spine och vikt göra att de matchas tämligen bra utan att jag behöver introducera min ringrostighet i skyttet i ekvationen.
Konstruktionen är som sagt löjligt enkel.
Två spikar som stöd med 31" mellanrum och mitten mellan dem markerad. Detta eftersom spine mäts då skaftet vilar på stöd 1" in från var ände. Jag gissar att detta beror på att de går åt för nock och spetsmontering och inte deltar så värst mycket i böjningen i skottet.
Till vänster syns mätaren med ett skaft lagt på stöden och med skaftets mittpunkt linjerat med mittpunkten mellan stöden. Som nolla för skaftetsböjning används den lilla vinkeljärnet (egentligen en väggsäkring för bokhyllor) som kan justeras i sidled och uppåt eller nedåt.
Som vikt (2#, 909 gram) används en plastflaska med vatten samt en bit snöre och en bit snabbt tillbockad järntråd som krok, allt är vägt på en köksvåg.
Med vikten påhängd är det bara att mäta avståndet mellan väggsäkringen och skaftet med ett skjutmått.
I det här fallet blev det 9,5 mm.
För att räkna ut skaftets spinetal gör man först om det till tum. 9,5/25,4 = 0,3740
Spine i pund = avståndet mellan stöden/böjningen i tum så 31/0,3740 = 82,89 eller 83#
Nu när jag skriver detta slår det mig att jag glömde kontrollera hur skaftet låg, dvs att ådringen var vänd åt rätt håll. Vid mätningen ska den givetvis ligga åt samma håll som den ligger i bågen så om man tittar på kortänden ska årsringarna gå lodrät över skaftet.
Det är en av sakerna jag kommer ändra på till nästa modell. Ett stopp 1" från det ena stödet för att slippa linjera mittpunkten på skaftet. Mäter jag spine efter att jag vägt skaftet och limmat i hornförstärkningen samt sågat ut nocken kan jag sätta på en liten läpp som ska in i nocken så får jag automatiskt rätt linjering på skaftet vid varje mätning.
Annat man kan göra är att använda ett digitalt skjutmått som mäter direkt i tum. Man kan rigga det ovanför skaftet på ett lodrätt stöd ovanför mittpunkten och använda mätaren för djup som nolla och mätare, då blir det mindre pilligt att komma åt, men bara en sån sak som att böja till kroken i järntråd lite snyggare med tänger skulle hjälpa en hel del.
Sist men inte minst: att dra på lite vit färg eller tejpa på lite maskeringstejp som ljus bakgrund skulle förenkla mätandet en hel del.
För sin enkelhet så är jag nöjd med den och den tjänar sitt syfte även om det alltid finns utrymme för förbättringar.
Förvisso skulle jag lika gärna kunna testa det på banan eftersom jag behöver skjuta med dem ändå, men om jag har samma fjäderprofil och spetsvikt på skaften så bör en likartad spine och vikt göra att de matchas tämligen bra utan att jag behöver introducera min ringrostighet i skyttet i ekvationen.
Konstruktionen är som sagt löjligt enkel.
Två spikar som stöd med 31" mellanrum och mitten mellan dem markerad. Detta eftersom spine mäts då skaftet vilar på stöd 1" in från var ände. Jag gissar att detta beror på att de går åt för nock och spetsmontering och inte deltar så värst mycket i böjningen i skottet.
Till vänster syns mätaren med ett skaft lagt på stöden och med skaftets mittpunkt linjerat med mittpunkten mellan stöden. Som nolla för skaftetsböjning används den lilla vinkeljärnet (egentligen en väggsäkring för bokhyllor) som kan justeras i sidled och uppåt eller nedåt.
Träbiten är allt annat än rak, den är snarare rombisk än kvadratisk i tvärsnittet och en smula bananig samt att ådringen är vågig, så det får skaftet att se lite snett ut på bilden, men det är tämligen rakt.
Som vikt (2#, 909 gram) används en plastflaska med vatten samt en bit snöre och en bit snabbt tillbockad järntråd som krok, allt är vägt på en köksvåg.Med vikten påhängd är det bara att mäta avståndet mellan väggsäkringen och skaftet med ett skjutmått.
I det här fallet blev det 9,5 mm.
För att räkna ut skaftets spinetal gör man först om det till tum. 9,5/25,4 = 0,3740
Spine i pund = avståndet mellan stöden/böjningen i tum så 31/0,3740 = 82,89 eller 83#
Nu när jag skriver detta slår det mig att jag glömde kontrollera hur skaftet låg, dvs att ådringen var vänd åt rätt håll. Vid mätningen ska den givetvis ligga åt samma håll som den ligger i bågen så om man tittar på kortänden ska årsringarna gå lodrät över skaftet.
Det är en av sakerna jag kommer ändra på till nästa modell. Ett stopp 1" från det ena stödet för att slippa linjera mittpunkten på skaftet. Mäter jag spine efter att jag vägt skaftet och limmat i hornförstärkningen samt sågat ut nocken kan jag sätta på en liten läpp som ska in i nocken så får jag automatiskt rätt linjering på skaftet vid varje mätning.
Annat man kan göra är att använda ett digitalt skjutmått som mäter direkt i tum. Man kan rigga det ovanför skaftet på ett lodrätt stöd ovanför mittpunkten och använda mätaren för djup som nolla och mätare, då blir det mindre pilligt att komma åt, men bara en sån sak som att böja till kroken i järntråd lite snyggare med tänger skulle hjälpa en hel del.
Sist men inte minst: att dra på lite vit färg eller tejpa på lite maskeringstejp som ljus bakgrund skulle förenkla mätandet en hel del.
För sin enkelhet så är jag nöjd med den och den tjänar sitt syfte även om det alltid finns utrymme för förbättringar.
söndag 26 augusti 2012
Vissa dagar ska man inte hantverka
Hemkommen från en helg på landet tänkte jag ta mig i kragen och spika ihop spinemätaren till pilskaften.
Det visade sig dock vara som förgjort att göra något så enkelt som att markera upp ett givet avstånd mellan två punkter och markera mittpunkten mellan dem.
Först blev avståndet fel och för kort (taskig konvertering tum -> cm?) och sedan kom det stora hjärnsläppet där jag markerade avståndet = hela pilens längd.
Det blir lite svårt att få skaftet att vila på stöden då.
Det är bara att inse: Vissa dagar ska man inte ens försöka att hantverka på.
Det härdade lädret som legat under en skärbräda hela helgen hade inte torkat mycket nog, men stärkt av det tidigare läderfyndet så fick det nu ligga öppet på bänken. Som väntat tog det inte lång stund för det att dra ihop sig och bli skålformat (eftersom kanten krymper fortare än mitten likt en osnittad fettrand på fläskkotletter).
Det som var i vattnet längst blev så skört som jag befarade, det som "kokades" kortare tid är fortfarande segt (i lätt fuktigt tillstånd) men det hörn som brändes i botten av kastrullen visar samma skörhet.
Det visade sig dock vara som förgjort att göra något så enkelt som att markera upp ett givet avstånd mellan två punkter och markera mittpunkten mellan dem.
Först blev avståndet fel och för kort (taskig konvertering tum -> cm?) och sedan kom det stora hjärnsläppet där jag markerade avståndet = hela pilens längd.
Det blir lite svårt att få skaftet att vila på stöden då.
Det är bara att inse: Vissa dagar ska man inte ens försöka att hantverka på.
Det härdade lädret som legat under en skärbräda hela helgen hade inte torkat mycket nog, men stärkt av det tidigare läderfyndet så fick det nu ligga öppet på bänken. Som väntat tog det inte lång stund för det att dra ihop sig och bli skålformat (eftersom kanten krymper fortare än mitten likt en osnittad fettrand på fläskkotletter).
Det som var i vattnet längst blev så skört som jag befarade, det som "kokades" kortare tid är fortfarande segt (i lätt fuktigt tillstånd) men det hörn som brändes i botten av kastrullen visar samma skörhet.
lördag 25 augusti 2012
Blommor och blött läder
Det kokta lädret är fortfarande blött och visar än så länge ingen sprödhet som den hos provbitarna.
Tjockleken tycks ha gått tillbaka och deformationen verkar ganska liten. Som det känns nu kommer jag överge läderhärdningen, dels för att det läder jag har aldrig kommer bli så styvt som jag vill ha det, dels för att jag hittade billigt läder på 8-10mm tjocklek igår (dock fanns det inte i lager för tillfället). Det borde räcka med råge.
På balkongen går det som vanligt sakta framåt.
De pärontomater som förut var 30-40 st är nu närmare 60 till antalet, men ingen av dem har börjat skifta färg ännu.
Det har däremot Facing Heaven-chilin börjat göra. Än så längre bara i form av mörka strimmor i topparna men jag hoppas på klarröda frukter i mitten av veckan.
Paprikorna växer sig allt större, både den vanliga och Hong Kong-varianten, jag är dock skeptisk till om de hinner skifta färg.
Allra mest färg har thaibasilikan (siam queen) som har många och vackra små vita blommor mot en lila bakgrund.
Tjockleken tycks ha gått tillbaka och deformationen verkar ganska liten. Som det känns nu kommer jag överge läderhärdningen, dels för att det läder jag har aldrig kommer bli så styvt som jag vill ha det, dels för att jag hittade billigt läder på 8-10mm tjocklek igår (dock fanns det inte i lager för tillfället). Det borde räcka med råge.
 |
| HK-paprikor |
De pärontomater som förut var 30-40 st är nu närmare 60 till antalet, men ingen av dem har börjat skifta färg ännu.
Det har däremot Facing Heaven-chilin börjat göra. Än så längre bara i form av mörka strimmor i topparna men jag hoppas på klarröda frukter i mitten av veckan.
Paprikorna växer sig allt större, både den vanliga och Hong Kong-varianten, jag är dock skeptisk till om de hinner skifta färg.
Allra mest färg har thaibasilikan (siam queen) som har många och vackra små vita blommor mot en lila bakgrund.
 | |
| Facing Heaven |
 | |
| Siam Queen |
torsdag 23 augusti 2012
Härdat läder
Provbitarna från igår är som befarat fortfarande rejält blöta, så de får ligga på tork över helgen. Hoppas de klarar sig utan att mögla.
Skillnaden i tjocklek är mindre uttalad nu, troligen pga pressen och att jag i stundens hetta övertolkade det hela.
De oregelbundna provbitarna som jag doppade för att testa hur lädret skulle reagera på värmen talar sitt tydliga språk: Vattnet var alldeles för varmt!
Inte helt oväntat, men däremot var jag inte beredd på hur skört lädret skulle bli av behandlingen.
De bitar som utsatts för mildare värme och som inte skrumpnat har kvar sin forna seghet och rivstyrka, medan de skrumpnade bitarna gick att riva itu utan större svårigheter. De må ha blivit hårdare, men jag är inte övertygad om att en spröd pilspridare är något att eftersträva.
Jag kommer kanske göra ett par tetser till när tid medges, då med en termometer och mer kontrollerad värme samt ett mål kring 60-80 grader och tider därefter. Räcker 2-30 minuter som gissning? Det får framtiden och eventuella experiment utvisa.
Skillnaden i tjocklek är mindre uttalad nu, troligen pga pressen och att jag i stundens hetta övertolkade det hela.
De oregelbundna provbitarna som jag doppade för att testa hur lädret skulle reagera på värmen talar sitt tydliga språk: Vattnet var alldeles för varmt!
Inte helt oväntat, men däremot var jag inte beredd på hur skört lädret skulle bli av behandlingen.
De bitar som utsatts för mildare värme och som inte skrumpnat har kvar sin forna seghet och rivstyrka, medan de skrumpnade bitarna gick att riva itu utan större svårigheter. De må ha blivit hårdare, men jag är inte övertygad om att en spröd pilspridare är något att eftersträva.
Jag kommer kanske göra ett par tetser till när tid medges, då med en termometer och mer kontrollerad värme samt ett mål kring 60-80 grader och tider därefter. Räcker 2-30 minuter som gissning? Det får framtiden och eventuella experiment utvisa.
onsdag 22 augusti 2012
22 augusti
Vi hantverkade ensamma på Slottet och det blev en hel del gjort.
Hustrun broderade medan jag alternerade mellan att leta material till en spinemätare, klippte ut en mall till en pilspridare från Mary Rose och lekte lite med att härda läder i vatten dvs. cuir bouilli.
Pilspridaren ingår i en medeltida kogerkonstruktion som kan ses på en del illustrationer.
I korta drag så är det en tub i linnetyg som snörs åt i botten där spetsarna ligger och i andra änden finns en läderskiva med 24 hål för pilar. Den hindrar att skaften slår mot varandra och skonar fjädrarna.
För detta behöver jag en stor bit tjockt läder och eftersom det kraftigaste jag har hemma just nu visade sig vara 2 mm tjockt så tog jag en del spillbitar och experimenterade lite med vad värme kunde uträtta.
Cuir bouilli, kokt läder, är en omdebatterad härdningsmetod och jag har ingen större erfarenhet av den tidigare. Efter lite letande på nätet så beslutade jag mig för följande parametrar:
När testbitarna verkade förändras inom den valda tiden, utan att för den delen skrumpna ihop alldeles på ett ögonblick så är min gissning att vattnet var runt 90 grader.
Den första biten doppades ner 15 sekunder och togs upp.
Det syntes direkt att den inte borde kommit i kontakt med kastrullbotten eftersom den blivit lite svedd i kanten och hade deformerats olika mycket på olika ställen.
Vattnet kanske var i varmaste laget, men spill-läder är just det, spill så bit nr 2 doppades i 30 sekunder, och nu fick biten vila på en stekspade för att slippa kastrullbotten.
Värmen fick den att rulla ihop sig som om den vore nedsänkt i ett bad med lut och efter lite avspolning under svalt vatten krävdes det lite arbete att rulla ut den och lägga i press med bit nr 1 mellan två skärbrädor och ställe en femliterskastrull med vatten som tyngd ovanpå.
Det kändes som om det var en markant skillnad i tjockleken efter 30 sekunder, den övre skärbrädan tycktes imitera en skidbacke. Det får stå och torka till imorgon men troligen tar det längre tid än så.
Spinemätaren fixas med en 90 cm lång bit fyrkantsstav i ask, två spikar, en skruv, ett vinkeljärn, lite järntråd, en vikt och ett skjutmått.
Eftersom pilarna jag ska mäta kommer göras med sin fulla längd på 33" så sätter jag spikarna på 31" avstånd och markerar mittpunkten mellan dem.
Där kommer jag skruva fast vinkeljärnet så att jag kan justera dess höjd och därmed nollställa det hela vid mätning av de raka skaften och de taperade som går från ½" till 3/8".
Det enda jag behöver fixa nu är en vikt på 907 gram inkl järntråden så att jag har något att hänga på skaften vid mätningarna, och lite tid att spika ihop det hela när resten av familjen inte sover som bäst.
Varför är man alltid som hantverkssugnast efter kl 22?
Hustrun broderade medan jag alternerade mellan att leta material till en spinemätare, klippte ut en mall till en pilspridare från Mary Rose och lekte lite med att härda läder i vatten dvs. cuir bouilli.
Pilspridaren ingår i en medeltida kogerkonstruktion som kan ses på en del illustrationer.
 |
| Ur manuskriptet "Chronicle of Diebold Schilling", 1400-tal |
I korta drag så är det en tub i linnetyg som snörs åt i botten där spetsarna ligger och i andra änden finns en läderskiva med 24 hål för pilar. Den hindrar att skaften slår mot varandra och skonar fjädrarna.
För detta behöver jag en stor bit tjockt läder och eftersom det kraftigaste jag har hemma just nu visade sig vara 2 mm tjockt så tog jag en del spillbitar och experimenterade lite med vad värme kunde uträtta.
Cuir bouilli, kokt läder, är en omdebatterad härdningsmetod och jag har ingen större erfarenhet av den tidigare. Efter lite letande på nätet så beslutade jag mig för följande parametrar:
- Använda hett vatten
- Blötlägga lädret innan
- En provbit "kokt" 15 sekunder, en annan 30 sekunder
- Pressa dem efteråt får att hålla dem plana (eftersom jag vill ha en plan pilspridare)
När testbitarna verkade förändras inom den valda tiden, utan att för den delen skrumpna ihop alldeles på ett ögonblick så är min gissning att vattnet var runt 90 grader.
Den första biten doppades ner 15 sekunder och togs upp.
Det syntes direkt att den inte borde kommit i kontakt med kastrullbotten eftersom den blivit lite svedd i kanten och hade deformerats olika mycket på olika ställen.
Vattnet kanske var i varmaste laget, men spill-läder är just det, spill så bit nr 2 doppades i 30 sekunder, och nu fick biten vila på en stekspade för att slippa kastrullbotten.
Värmen fick den att rulla ihop sig som om den vore nedsänkt i ett bad med lut och efter lite avspolning under svalt vatten krävdes det lite arbete att rulla ut den och lägga i press med bit nr 1 mellan två skärbrädor och ställe en femliterskastrull med vatten som tyngd ovanpå.
Det kändes som om det var en markant skillnad i tjockleken efter 30 sekunder, den övre skärbrädan tycktes imitera en skidbacke. Det får stå och torka till imorgon men troligen tar det längre tid än så.
Spinemätaren fixas med en 90 cm lång bit fyrkantsstav i ask, två spikar, en skruv, ett vinkeljärn, lite järntråd, en vikt och ett skjutmått.
Eftersom pilarna jag ska mäta kommer göras med sin fulla längd på 33" så sätter jag spikarna på 31" avstånd och markerar mittpunkten mellan dem.
Där kommer jag skruva fast vinkeljärnet så att jag kan justera dess höjd och därmed nollställa det hela vid mätning av de raka skaften och de taperade som går från ½" till 3/8".
Det enda jag behöver fixa nu är en vikt på 907 gram inkl järntråden så att jag har något att hänga på skaften vid mätningarna, och lite tid att spika ihop det hela när resten av familjen inte sover som bäst.
Varför är man alltid som hantverkssugnast efter kl 22?
fredag 17 augusti 2012
Mer pilskaftsdata
Det slog mig igår kväll att jag hade sex stycken gamla barskaft kvar, nåja nästan barskaft i alla fall, fem av skaften har tagits ner i spetsänden för att få på spetsar, men de har inte limmats & nitats ännu. Det sjätte skaftet tjänstgör som lådspärr i köket och är orört.
Sagt och gjort, de vägdes för att se hur spridningen var inom den skafttypen (11/32", 32" långa).
Resultatet blev: 21, 22, 22, 23 (ej förberett för spets), 25 och 26 gram
Medel: 23,17 Standardavvikelse: 1,94 RSD: 8,38%
Stor spridning där med som synes (de köptes som helt dussin, endast matchat i spine i ett intervall på 5 om jag minns rätt).
Nu ska man i och för sig inte stirra sig allt för blind på barskaftsvikten eftersom spine och inte minst balanspunkten kan medföra att man skrapar lite på skaften.
Min tidigare plan står dock fast: Skaffa fler skaft för att få ett större urval och kunna matcha dem vartefter, även om det säkert leder till att jag kommer ha högar av skaft nere i källaren.
Sagt och gjort, de vägdes för att se hur spridningen var inom den skafttypen (11/32", 32" långa).
Resultatet blev: 21, 22, 22, 23 (ej förberett för spets), 25 och 26 gram
Medel: 23,17 Standardavvikelse: 1,94 RSD: 8,38%
Stor spridning där med som synes (de köptes som helt dussin, endast matchat i spine i ett intervall på 5 om jag minns rätt).
Nu ska man i och för sig inte stirra sig allt för blind på barskaftsvikten eftersom spine och inte minst balanspunkten kan medföra att man skrapar lite på skaften.
Min tidigare plan står dock fast: Skaffa fler skaft för att få ett större urval och kunna matcha dem vartefter, även om det säkert leder till att jag kommer ha högar av skaft nere i källaren.
onsdag 15 augusti 2012
15 augusti
Folktomt pga städmani och andra skäl.
Ensamma hantverkade vi efter bästa förmåga och ork.
Hustrun broderade och själv påtade jag som så ofta förr på balkongen. Den här gången krävde vår gigantiska pärontomatplanta lite omsorg efter att för andra gången ha vikt sig.
Ett längre stöd i form av en avdankad gardinstång i okänt träslag riggades upp och med lite pillande så är nu plantan upprätt igen. Vi hoppas att den inte fortsätter växa allt för mycket på höjden ty den har redan slagit i taket.
Däremot verkar det som om det formligen har exploderat med tomater på den efter ett par dagars knäböjande i stoftet (läs: lådan med gräslök). Från att ha räknat till knappt tio tomater innan så finns där nu 30-40 stycken. Möjligen är det en effekt av att se plantan eller åtminstone ett par av grenarna ur lite annan vinkel och att jag bara missat dem tidigare.
Övriga växter omplanteras i mån av tid och chilin har verkligen svarat bra på lite benmjölstillskott i jorden. I synnerhet habanero verkar kräva det om inte bladen ska dra ihop sig till små knottriga flikar, andra sorter som thaichili, hot lemon och spansk peppar verkar inte bry sig lika mycket.
Paprikan från Hong Kong har äntligen fått en frukt och Facing Heavenplantorna växer vidare även om de tycks ha slutat spruta ur sig frukter. Kan det vara så att de fokuserar på att mogna de befintliga frukterna för att säkra sin överlevnad?
Övriga sorter gör framsteg men tyvärr har några sorter blivit okända för mig då den ena av de pennor jag använde vid första omplanteringen visat sig vara allt annat än vattenfast. En tröst är att de sorter jag odlat har vitt skilda frukter samt att jag kunnat begränsa det till att vara vit habanero, thaichili eller den sort jag köpte i USA i höstas.
Vår förstsådda koriander blommar för fullt och fröna blir större för var dag. Smaken på dem var lite överraskande mot de torkade man vanligtvis köper: en kraftigare tvålighet men även citrustoner som jag aldrig har upplevt tidigare. En klart positiv överraskning. Nu ska jag bara försöka spara ett par att så nästa vår innan jag använder upp resten.
Efter balkongstöket påtade jag lite med de pilskaft jag köpte tidigare och de bjöd på lite överraskningar. Längden på samtliga var inte helt oväntat samma: 83,8 cm (32,997"). Helt OK eftersom de såldes som 33".
Vikten varierade inte helt oväntat men jag hade nog inte väntat mig riktigt den variationen som det visade sig vara.
Raka skaft, ½": 49, 51, 54, 55, 57 och 57 gram
Medel: 53,83 gram. Standardavvikelse: 3,25. RSD: 6,05%
Avsmalnande skaft, ½" till 3/8": 42, 42, 42, 44, 48 och 49 gram
Medel: 44,50 gram. Standardavvikelse: 3,21. RSD: 7,21%
Ett extremt litet urval och försiktigheten på alla uttalanden och antaganden får bli därefter, men det var lite av en överraskning att se ett avsmalnat skaft med samma vikt som ett rakt på 49 gram. Om det är det raka som är lätt eller det andra som är tungt får väl framtiden utvisa, jag tänker köpa fler skaft från samma ställe, inte minst för att få ihop pilar som kommer bete sig något sånär lika.
Med en spridning på 7-8 gram inom grupperna kommer ett lätt pilskaft med spets, åtminstone viktmässigt, att motsvara ett tungt skaft utan spets eftersom de spetsarna jag valde väger 100 grains/6,5 gram.
Som jämförelse kan sägas att jag med skaft i dimension 11/32" brukade använda spetsar på 125 grain, men jag har å andra sidan alltid gillat tunga spetsar för att de ger lite mer OOMPH! i tavlan även på längre håll.
Den låga vikten på spetsarna gör att alla pilar kanske inte lever upp till EWBS viktkrav, dvs en minimivikt på 52 gram/802,5 grains men eftersom spetstypen effektivt diskvalificerar dem så är det ingenting jag kommer ligga sömnlös över, jag var medveten om det vid beställningen.
Jag har inte mätt spine på skaften ännu, jag måste rigga lite utrustning för det först. Det är dock en enkel match, bara jag får tid att skaffa det jag behöver.
Även om jag i nuläget har tre pilar av varje typ med en spridning på maximalt +- 2 gram så är min gissning att grupperna inte kommer vara bestående efter spinemätningen.
Skaft i den här klassen säljs vad jag vet inte viktmatchade eller ens med angivet spinetal.
Det senare är alltid förekommande på klenare skaft, men gränserna är inte alltid vad de borde vara (allt ifrån 5#-intervall i spine till de skrattretande "20-70#" och "under 40#/över 40#").
Den som är nyfiken på vad spine har för betydelse och hur pilarna beter sig i skottet kan titta på det här YouTubeklippet (2:00-2:32).
Viktmatchade skaft vet jag inte när jag såg senast ens för klenare dimensioner, men å andra sidan är det inget jag har letat efter heller. Möjligen har det försvunnit pga svårighet att få det lönsamt.
Min plan blir därför att skaffa fler skaft och matcha ihop dem vartefter, men först ska jag som sagt mäta spine på de jag har för att se hur spridningen är. Därefter får jag väl köpa ett gross skaft, fläta ett par korgar att ha dem i och sitta och göra pilar för glatta livet under Hantverkslägret 2013.
Se där!
Semesterplanerna för nästa år är redan klara, inte så illa för en onsdagkväll.
Ensamma hantverkade vi efter bästa förmåga och ork.
Hustrun broderade och själv påtade jag som så ofta förr på balkongen. Den här gången krävde vår gigantiska pärontomatplanta lite omsorg efter att för andra gången ha vikt sig.
Ett längre stöd i form av en avdankad gardinstång i okänt träslag riggades upp och med lite pillande så är nu plantan upprätt igen. Vi hoppas att den inte fortsätter växa allt för mycket på höjden ty den har redan slagit i taket.
Däremot verkar det som om det formligen har exploderat med tomater på den efter ett par dagars knäböjande i stoftet (läs: lådan med gräslök). Från att ha räknat till knappt tio tomater innan så finns där nu 30-40 stycken. Möjligen är det en effekt av att se plantan eller åtminstone ett par av grenarna ur lite annan vinkel och att jag bara missat dem tidigare.
 |
| Den uppresta tomatplantan flankerad av citrongräs och diverse chilisorter. |
Övriga växter omplanteras i mån av tid och chilin har verkligen svarat bra på lite benmjölstillskott i jorden. I synnerhet habanero verkar kräva det om inte bladen ska dra ihop sig till små knottriga flikar, andra sorter som thaichili, hot lemon och spansk peppar verkar inte bry sig lika mycket.
Paprikan från Hong Kong har äntligen fått en frukt och Facing Heavenplantorna växer vidare även om de tycks ha slutat spruta ur sig frukter. Kan det vara så att de fokuserar på att mogna de befintliga frukterna för att säkra sin överlevnad?
Övriga sorter gör framsteg men tyvärr har några sorter blivit okända för mig då den ena av de pennor jag använde vid första omplanteringen visat sig vara allt annat än vattenfast. En tröst är att de sorter jag odlat har vitt skilda frukter samt att jag kunnat begränsa det till att vara vit habanero, thaichili eller den sort jag köpte i USA i höstas.
Vår förstsådda koriander blommar för fullt och fröna blir större för var dag. Smaken på dem var lite överraskande mot de torkade man vanligtvis köper: en kraftigare tvålighet men även citrustoner som jag aldrig har upplevt tidigare. En klart positiv överraskning. Nu ska jag bara försöka spara ett par att så nästa vår innan jag använder upp resten.
Efter balkongstöket påtade jag lite med de pilskaft jag köpte tidigare och de bjöd på lite överraskningar. Längden på samtliga var inte helt oväntat samma: 83,8 cm (32,997"). Helt OK eftersom de såldes som 33".
Vikten varierade inte helt oväntat men jag hade nog inte väntat mig riktigt den variationen som det visade sig vara.
Raka skaft, ½": 49, 51, 54, 55, 57 och 57 gram
Medel: 53,83 gram. Standardavvikelse: 3,25. RSD: 6,05%
Avsmalnande skaft, ½" till 3/8": 42, 42, 42, 44, 48 och 49 gram
Medel: 44,50 gram. Standardavvikelse: 3,21. RSD: 7,21%
Ett extremt litet urval och försiktigheten på alla uttalanden och antaganden får bli därefter, men det var lite av en överraskning att se ett avsmalnat skaft med samma vikt som ett rakt på 49 gram. Om det är det raka som är lätt eller det andra som är tungt får väl framtiden utvisa, jag tänker köpa fler skaft från samma ställe, inte minst för att få ihop pilar som kommer bete sig något sånär lika.
Med en spridning på 7-8 gram inom grupperna kommer ett lätt pilskaft med spets, åtminstone viktmässigt, att motsvara ett tungt skaft utan spets eftersom de spetsarna jag valde väger 100 grains/6,5 gram.
Som jämförelse kan sägas att jag med skaft i dimension 11/32" brukade använda spetsar på 125 grain, men jag har å andra sidan alltid gillat tunga spetsar för att de ger lite mer OOMPH! i tavlan även på längre håll.
Den låga vikten på spetsarna gör att alla pilar kanske inte lever upp till EWBS viktkrav, dvs en minimivikt på 52 gram/802,5 grains men eftersom spetstypen effektivt diskvalificerar dem så är det ingenting jag kommer ligga sömnlös över, jag var medveten om det vid beställningen.
Jag har inte mätt spine på skaften ännu, jag måste rigga lite utrustning för det först. Det är dock en enkel match, bara jag får tid att skaffa det jag behöver.
Även om jag i nuläget har tre pilar av varje typ med en spridning på maximalt +- 2 gram så är min gissning att grupperna inte kommer vara bestående efter spinemätningen.
Skaft i den här klassen säljs vad jag vet inte viktmatchade eller ens med angivet spinetal.
Det senare är alltid förekommande på klenare skaft, men gränserna är inte alltid vad de borde vara (allt ifrån 5#-intervall i spine till de skrattretande "20-70#" och "under 40#/över 40#").
Den som är nyfiken på vad spine har för betydelse och hur pilarna beter sig i skottet kan titta på det här YouTubeklippet (2:00-2:32).
Viktmatchade skaft vet jag inte när jag såg senast ens för klenare dimensioner, men å andra sidan är det inget jag har letat efter heller. Möjligen har det försvunnit pga svårighet att få det lönsamt.
Min plan blir därför att skaffa fler skaft och matcha ihop dem vartefter, men först ska jag som sagt mäta spine på de jag har för att se hur spridningen är. Därefter får jag väl köpa ett gross skaft, fläta ett par korgar att ha dem i och sitta och göra pilar för glatta livet under Hantverkslägret 2013.
Se där!
Semesterplanerna för nästa år är redan klara, inte så illa för en onsdagkväll.
onsdag 8 augusti 2012
måndag 6 augusti 2012
Facing Heaven!
Äntligen har jag fått frukter på dem!
Jag har odlat dem ett par ggr de senaste fyra åren men det har alltid varit något som satt käppar i hjulen så detta är första gången jag får frukter av den här sorten. Ironiskt nog var det just i år som jag på allvar började tvivla på att de gamla torkade frukterna/kärnorna verkligen skulle kunna ge någonting. Förvaringen av dem har inte varit särskilt mild.
De två plantorna jag har tycks spruta ur sig frukter utan att de behöver någon särskild hjälp med pollinering och det finns rejält med frömjöl, jag har nog bara råkat på Hot Lemon som har mer frömjöl.
Nu börjar drömmarna spira om floder av sechuanmat och hemmagjord chiliolja, i synnerhet eftersom jag i förra veckan fick en rejäl mängd sechuanpeppar som släpats hem från asien av vänner.
 |
| Facing Heaven-chili med en ståtlig frukt |
De två plantorna jag har tycks spruta ur sig frukter utan att de behöver någon särskild hjälp med pollinering och det finns rejält med frömjöl, jag har nog bara råkat på Hot Lemon som har mer frömjöl.
Nu börjar drömmarna spira om floder av sechuanmat och hemmagjord chiliolja, i synnerhet eftersom jag i förra veckan fick en rejäl mängd sechuanpeppar som släpats hem från asien av vänner.
torsdag 2 augusti 2012
1 augusti
Ett kort men kärt besök av Janna & Hugo under sen förmiddag/tidig eftermiddag var allt som hände under den planerade hantverksdagen. Hantverkandet var dock obefintligt. Jag stod i vanlig ordning i köket, brödbak den här gången (naan, till lunch med rester av lammcurry från dagen innan). Efter några timmars paus var det så dags att montera ihop en laxpudding till middag.
Anna broderade och jag småpåtade lite med data från 'Weapons of Warre' igen samt hämtade ut ett paket med pilmaterial som kommit i posten (OK, det kan knappast klassas som hantverk, men det är förstadiet till det).
Mer än så hanns inte med ty Tigurrs mormor, farmor och farfar kom alla på besök samtidigt under kvällen.
Anna broderade och jag småpåtade lite med data från 'Weapons of Warre' igen samt hämtade ut ett paket med pilmaterial som kommit i posten (OK, det kan knappast klassas som hantverk, men det är förstadiet till det).
Mer än så hanns inte med ty Tigurrs mormor, farmor och farfar kom alla på besök samtidigt under kvällen.
 |
| 24 grå fjädrar, 12 vita, 12 spetsar liknande Typ 5. 6st raka ½"-skaft (överst), 6 st ½" taperade till 3/8", alla i poppel och 33" långa. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)