Hemkommen från en helg på landet tänkte jag ta mig i kragen och spika ihop spinemätaren till pilskaften.
Det visade sig dock vara som förgjort att göra något så enkelt som att markera upp ett givet avstånd mellan två punkter och markera mittpunkten mellan dem.
Först blev avståndet fel och för kort (taskig konvertering tum -> cm?) och sedan kom det stora hjärnsläppet där jag markerade avståndet = hela pilens längd.
Det blir lite svårt att få skaftet att vila på stöden då.
Det är bara att inse: Vissa dagar ska man inte ens försöka att hantverka på.
Det härdade lädret som legat under en skärbräda hela helgen hade inte torkat mycket nog, men stärkt av det tidigare läderfyndet så fick det nu ligga öppet på bänken. Som väntat tog det inte lång stund för det att dra ihop sig och bli skålformat (eftersom kanten krymper fortare än mitten likt en osnittad fettrand på fläskkotletter).
Det som var i vattnet längst blev så skört som jag befarade, det som "kokades" kortare tid är fortfarande segt (i lätt fuktigt tillstånd) men det hörn som brändes i botten av kastrullen visar samma skörhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar