Hustrun broderade medan jag alternerade mellan att leta material till en spinemätare, klippte ut en mall till en pilspridare från Mary Rose och lekte lite med att härda läder i vatten dvs. cuir bouilli.
Pilspridaren ingår i en medeltida kogerkonstruktion som kan ses på en del illustrationer.
 |
| Ur manuskriptet "Chronicle of Diebold Schilling", 1400-tal |
I korta drag så är det en tub i linnetyg som snörs åt i botten där spetsarna ligger och i andra änden finns en läderskiva med 24 hål för pilar. Den hindrar att skaften slår mot varandra och skonar fjädrarna.
För detta behöver jag en stor bit tjockt läder och eftersom det kraftigaste jag har hemma just nu visade sig vara 2 mm tjockt så tog jag en del spillbitar och experimenterade lite med vad värme kunde uträtta.
Cuir bouilli, kokt läder, är en omdebatterad härdningsmetod och jag har ingen större erfarenhet av den tidigare. Efter lite letande på nätet så beslutade jag mig för följande parametrar:
- Använda hett vatten
- Blötlägga lädret innan
- En provbit "kokt" 15 sekunder, en annan 30 sekunder
- Pressa dem efteråt får att hålla dem plana (eftersom jag vill ha en plan pilspridare)
När testbitarna verkade förändras inom den valda tiden, utan att för den delen skrumpna ihop alldeles på ett ögonblick så är min gissning att vattnet var runt 90 grader.
Den första biten doppades ner 15 sekunder och togs upp.
Det syntes direkt att den inte borde kommit i kontakt med kastrullbotten eftersom den blivit lite svedd i kanten och hade deformerats olika mycket på olika ställen.
Vattnet kanske var i varmaste laget, men spill-läder är just det, spill så bit nr 2 doppades i 30 sekunder, och nu fick biten vila på en stekspade för att slippa kastrullbotten.
Värmen fick den att rulla ihop sig som om den vore nedsänkt i ett bad med lut och efter lite avspolning under svalt vatten krävdes det lite arbete att rulla ut den och lägga i press med bit nr 1 mellan två skärbrädor och ställe en femliterskastrull med vatten som tyngd ovanpå.
Det kändes som om det var en markant skillnad i tjockleken efter 30 sekunder, den övre skärbrädan tycktes imitera en skidbacke. Det får stå och torka till imorgon men troligen tar det längre tid än så.
Spinemätaren fixas med en 90 cm lång bit fyrkantsstav i ask, två spikar, en skruv, ett vinkeljärn, lite järntråd, en vikt och ett skjutmått.
Eftersom pilarna jag ska mäta kommer göras med sin fulla längd på 33" så sätter jag spikarna på 31" avstånd och markerar mittpunkten mellan dem.
Där kommer jag skruva fast vinkeljärnet så att jag kan justera dess höjd och därmed nollställa det hela vid mätning av de raka skaften och de taperade som går från ½" till 3/8".
Det enda jag behöver fixa nu är en vikt på 907 gram inkl järntråden så att jag har något att hänga på skaften vid mätningarna, och lite tid att spika ihop det hela när resten av familjen inte sover som bäst.
Varför är man alltid som hantverkssugnast efter kl 22?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar