Spinemätare

Den är riktigt enkel och noggrannheten är väl inte den allra bästa, men det räcker för mina syften: att veta att skaften hamnar i samma postnummerområde.
Förvisso skulle jag lika gärna kunna testa det på banan eftersom jag behöver skjuta med dem ändå, men om jag har samma fjäderprofil och spetsvikt på skaften så bör en likartad spine och vikt göra att de matchas tämligen bra utan att jag behöver introducera min ringrostighet i skyttet i ekvationen.

Konstruktionen är som sagt löjligt enkel.
Två spikar som stöd med 31" mellanrum och mitten mellan dem markerad.  Detta eftersom spine mäts då skaftet vilar på stöd 1" in från var ände.  Jag gissar att detta beror på att de går åt för nock och spetsmontering och inte deltar så värst mycket i böjningen i skottet.

Till vänster syns mätaren med ett skaft lagt på stöden och med skaftets mittpunkt linjerat med mittpunkten mellan stöden.  Som nolla för skaftetsböjning används den lilla vinkeljärnet (egentligen en väggsäkring för bokhyllor) som kan justeras i sidled och uppåt eller nedåt.

Träbiten är allt annat än rak, den är snarare rombisk än kvadratisk i tvärsnittet och en smula bananig samt att ådringen är vågig, så det får skaftet att se lite snett ut på bilden, men det är tämligen rakt.

Som vikt (2#, 909 gram) används en plastflaska med vatten samt en bit snöre och en bit snabbt tillbockad järntråd som krok, allt är vägt på en köksvåg.
Med vikten påhängd är det bara att mäta avståndet mellan väggsäkringen och skaftet med ett skjutmått.

I det här fallet blev det 9,5 mm.
För att räkna ut skaftets spinetal gör man först om det till tum.  9,5/25,4 =  0,3740
Spine i pund  = avståndet mellan stöden/böjningen i tum så 31/0,3740 = 82,89 eller 83#

Nu när jag skriver detta slår det mig att jag glömde kontrollera hur skaftet låg, dvs att ådringen var vänd åt rätt håll.  Vid mätningen ska den givetvis ligga åt samma håll som den ligger i bågen så om man tittar på kortänden ska årsringarna gå lodrät över skaftet.

Det är en av sakerna jag kommer ändra på till nästa modell.  Ett stopp 1" från det ena stödet för att slippa linjera mittpunkten på skaftet.  Mäter jag spine efter att jag vägt skaftet och limmat i hornförstärkningen samt sågat ut nocken kan jag sätta på en liten läpp som ska in i nocken så får jag automatiskt rätt linjering på skaftet vid varje mätning.

Annat man kan göra är att använda ett digitalt skjutmått som mäter direkt i tum.  Man kan rigga det ovanför skaftet på ett lodrätt stöd ovanför mittpunkten och använda mätaren för djup som nolla och mätare, då blir det mindre pilligt att komma åt, men bara en sån sak som att böja till kroken i järntråd lite snyggare med tänger skulle hjälpa en hel del.

Sist men inte minst: att dra på lite vit färg eller tejpa på lite maskeringstejp som ljus bakgrund skulle förenkla mätandet en hel del.

För sin enkelhet så är jag nöjd med den och den tjänar sitt syfte även om det alltid finns utrymme för förbättringar.

15 augusti

Folktomt pga städmani och andra skäl.

Ensamma hantverkade vi efter bästa förmåga och ork.
Hustrun broderade och själv påtade jag som så ofta förr på balkongen.  Den här gången krävde vår gigantiska pärontomatplanta lite omsorg efter att för andra gången ha vikt sig.

Ett längre stöd i form av en avdankad gardinstång i okänt träslag riggades upp och med lite pillande så är nu plantan upprätt igen.  Vi hoppas att den inte fortsätter växa allt för mycket på höjden ty den har redan slagit i taket.
Däremot verkar det som om det formligen har exploderat med tomater på den efter ett par dagars knäböjande i stoftet (läs: lådan med gräslök).  Från att ha räknat till knappt tio tomater innan så finns där nu 30-40 stycken.  Möjligen är det en effekt av att se plantan eller åtminstone ett par av grenarna ur lite annan vinkel och att jag bara missat dem tidigare.

Den uppresta tomatplantan flankerad av citrongräs och diverse chilisorter.

Övriga växter omplanteras i mån av tid och chilin har verkligen svarat bra på lite benmjölstillskott i jorden.  I synnerhet habanero verkar kräva det om inte bladen ska dra ihop sig till små knottriga flikar, andra sorter som thaichili, hot lemon och spansk peppar verkar inte bry sig lika mycket.

Paprikan från Hong Kong har äntligen fått en frukt och Facing Heavenplantorna växer vidare även om de tycks ha slutat spruta ur sig frukter.  Kan det vara så att de fokuserar på att mogna de befintliga frukterna för att säkra sin överlevnad?
Övriga sorter gör framsteg men tyvärr har några sorter blivit okända för mig då den ena av de pennor jag använde vid första omplanteringen visat sig vara allt annat än vattenfast.  En tröst är att de sorter jag odlat har vitt skilda frukter samt att jag kunnat begränsa det till att vara vit habanero, thaichili eller den sort jag köpte i USA i höstas.
 
Vår förstsådda koriander blommar för fullt och fröna blir större för var dag.  Smaken på dem var lite överraskande mot de torkade man vanligtvis köper: en kraftigare tvålighet men även citrustoner som jag aldrig har upplevt tidigare.  En klart positiv överraskning.  Nu ska jag bara försöka spara ett par att så nästa vår innan jag använder upp resten.

Efter balkongstöket påtade jag lite med de pilskaft jag köpte tidigare och de bjöd på lite överraskningar.  Längden på samtliga var inte helt oväntat samma: 83,8 cm (32,997").  Helt OK eftersom de såldes som 33".
Vikten varierade inte helt oväntat men jag hade nog inte väntat mig riktigt den variationen som det visade sig vara.

Raka skaft, ½": 49, 51, 54, 55, 57 och 57 gram
Medel: 53,83 gram.  Standardavvikelse: 3,25.  RSD: 6,05%

Avsmalnande skaft, ½" till 3/8": 42, 42, 42, 44, 48 och 49 gram
Medel: 44,50 gram.  Standardavvikelse: 3,21.  RSD: 7,21%

Ett extremt litet urval och försiktigheten på alla uttalanden och antaganden får bli därefter, men det var lite av en överraskning att se ett avsmalnat skaft med samma vikt som ett rakt på 49 gram.  Om det är det raka som är lätt eller det andra som är tungt får väl framtiden utvisa, jag tänker köpa fler skaft från samma ställe, inte minst för att få ihop pilar som kommer bete sig något sånär lika.

Med en spridning på 7-8 gram inom grupperna kommer ett lätt pilskaft med spets, åtminstone viktmässigt, att motsvara ett tungt skaft utan spets eftersom de spetsarna jag valde väger 100 grains/6,5 gram.
Som jämförelse kan sägas att jag med skaft i dimension 11/32" brukade använda spetsar på 125 grain, men jag har å andra sidan alltid gillat tunga spetsar för att de ger lite mer OOMPH! i tavlan även på längre håll.

Den låga vikten på spetsarna gör att alla pilar kanske inte lever upp till EWBS viktkrav, dvs en minimivikt på 52 gram/802,5 grains men eftersom spetstypen effektivt diskvalificerar dem så är det ingenting jag kommer ligga sömnlös över, jag var medveten om det vid beställningen.

Jag har inte mätt spine på skaften ännu, jag måste rigga lite utrustning för det först.  Det är dock en enkel match, bara jag får tid att skaffa det jag behöver.
Även om jag i nuläget har tre pilar av varje typ med en spridning på maximalt +- 2 gram så är min gissning att grupperna inte kommer vara bestående efter spinemätningen.

Skaft i den här klassen säljs vad jag vet inte viktmatchade eller ens med angivet spinetal.
Det senare är alltid förekommande på klenare skaft, men gränserna är inte alltid vad de borde vara (allt ifrån 5#-intervall i spine till de skrattretande "20-70#" och "under 40#/över 40#").
Den som är nyfiken på vad spine har för betydelse och hur pilarna beter sig i skottet kan titta på det här YouTubeklippet (2:00-2:32).

Viktmatchade skaft vet jag inte när jag såg senast ens för klenare dimensioner, men å andra sidan är det inget jag har letat efter heller.  Möjligen har det försvunnit pga svårighet att få det lönsamt.

Min plan blir därför att skaffa fler skaft och matcha ihop dem vartefter, men först ska jag som sagt mäta spine på de jag har för att se hur spridningen är.  Därefter får jag väl köpa ett gross skaft, fläta ett par korgar att ha dem i och sitta och göra pilar för glatta livet under Hantverkslägret 2013.

Se där!
Semesterplanerna för nästa år är redan klara, inte så illa för en onsdagkväll.