Det första jag märkte var att de borr jag trodde skulle vara snabbstål och således hårda var något annat.
Efter en stunds arbete visade det sig att sickeln lämnar märken i borren istället för att själv deformeras, så att lägga upp eggar den vägen var omöjligt. 10 minuters slitjobb gav en minimal egg på ett ställe.
Nåväl, med de gamla slitna eggarna lyckades jag ta ner stora delar av bågen till sin rätta dimension.
Den lilla kvistmärket känns som om det vore grundare än vad som ska bort, så jag tar en chansning och tar ner tjockleken även där.
När ämnet låg med ryggen mot bordet märkte jag att det hade en deflex runt 4mm. Inte mycket rent numeriskt, men med tanke på den slutliga draglängden känns en deflex på 1/6" som mycket. Uppskalat skulle det betyda en knapp tum vid normalare draglängder kring 28". Tolererbart men likväl så stjäl det kraft.
Jag upptäckte snart att det gick lätt att få till en lätt reflex på lemmarna med enbart handkraft. Ett tecken på att de är för veka redan nu, eller att jag har en gångjärnspunkt?
Nästa steg blir därför att:
- Ta ner ämnet mha en finhuggen fil till sina valda dimensioner, i alla riktningar.
- Lägga in en reflex kring 0,5". Jag vill inte nödvändigtvis ha en reflex i den färdiga bågen, utan räknar med att den försvinner i tilleringen. Om den är kvar till viss del efter tilleringen så är det en vinst.
- Göra en (tiller)sträng så att jag kan få upp bågen på tillerbrädan när ovanstående är klart.
Kvällens andra överraskning var tre ämnen som jag missat i inventeringen eftersom de låg på en hylla under bordet.
En av bitarna visade sig inte bara ha en bra längd för ryggbågen på en Penobscotbåge utan dessutom ha inte bara en utan två bra årsringar att välja mellan, ca 5mm tjocka över stora delar av ämnets längd. *drägglar*
Ett annat ämne tål att kluras på då två kvistar i ena änden ger årsringarna utseendet hos en berg- och dalbana. Förhoppningsvis kan jag få ut något av den, men troligen en delad/kluven och splicad båge, kanske backad för ökad hållfasthet. Att försöka få ut en Lillöhusbåge känns lönlöst, eller snarare som att det skulle landa på en för vek styrka och då känns det bättre att sikta på en backad 50-60#-båge istället.
Kanske ämnet skvallrar om sina möjligheter när jag börjar ta ner den, men det är ett projekt längre fram.
Det tredje ämnet på samma plats har jag inte tittat närmare på ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar