Arboga medeltidsdagar

Hela familjen for till Arboga och bevistade medeltidsdagarna.

Väl framme sprang vi på en lekpark i Ahllöfsparken, perfekt för barn som suttit på en lång tågresa.  Efter lite lunchsmörgåsar började vi så sakteliga traska runt marknaden.

Tyvärr har man inte gjort den minsta ansträngning för att höja kvaliteten på utbudet från förra året.  Det vimlade av "medeltidskläder" i syntetmaterial och av fantasysnitt, moderna matvaror, teer, smycken i rostfritt och allsköns annat SKRÄP! som rökelse, lyckoamuletter och ungdomsdeckare med titlar som "Den Galna Clownen".
Bland alla tält hittade vi hela TVÅ återförsäljare som hade något bland utbudet som vi fastnade för, de var från någon av baltstaterna eller Polen.

Borta vid kyrkan var läget lite bättre, mest för att vi inne i kyrkan hittade toaletter.  Där fanns även Hildegard av Bingens nervkakor att provsmaka och man fick receptet med sig hem.  Choklad och vitlökspeppar var otippat att hitta i en kyrka men införskaffades med gott samvete.

Marknaden vid kyrkan höll marginellt bättre standard, men varför i hela /)(%&/¤¤#!!"!! helvetet måste man sälja bältesspännen i form av storm troopers (som i Star Wars), eller med Captain America-tema?  Jag ska inte återge i skrift vad jag anser om den "kunniga" återförsäljaren som drog en lång historia om att det enda sättet att slåss med ett Claymoresvärd var att hålla det i svärdsknappen och svinga i en cirkel över huvudet.

Till de bra bitarna på marknaden vid kyrkan hörde slöjdande i färskt trä.  Det fanns även ponnyridning som Iskie nappade på.  Tigurr var nöjd med en klubba sedan tidigare, och möjligheten att visa pappatigern allt skoj (vilket han gjorde hela dagen).

Vi drog vidare till tornerspelsplatsen och "Munkens hantverksby".
Hantverksby var väl att ta i.  Fem tält och några återförsäljare som inte dykt upp ännu.  Godis, ullhantverk och bärnstensmycken fanns bland utbudet.
Anna fastnade för ett smycke med bärnsten & silver i triskeleform.  Samtliga smycken hade en fin finish till skillnad mot de ringar jag tittat på i ahllöfsparken som haft klumpiga lödningar och obefintligt efterarbete.   

Vi vände ganska snart åter utmed Arbogaån mot stora torget där vi fikade på konditori Saga och avslutade med ett par bägare av deras därgjorda glass.  Sist blev det en sväng mot lekparken igen, och på vägen ut till tåget fastnade Iskie för en klassisk huvudkorv och fick känna sig som en riktigt prinsessa på hemresan.

Arboga är i nuläget en trevlig utflykt, men det är tråkigt att de har så låg lägstanivå på vad som säljs. Att man konkurrerar med Wisby håller inte riktigt som argument i dagens läge. Det är konkurrens hela sommaren mellan marknader. Det kanske var annat för 15-20 år sedan, men man får också utbud efter de krav man ställer på säljarna. Förra året rekommenderade jag Arboga. Efter årets besök kommer jag rekommendera folk att avstå.

Att merparten av marknadsdeltagarna är rena nasare som bara säljer in sådant de köpt in färdigt, som dessutom i de flesta fall har väldigt dålig anknytning (om ens någon) till ens den vidaste definitionen av begreppet medeltid lockar förstås inte.
Om jag som besökare dessutom hittar merparten av det jag tycker är köpvärt i den lokala kyrkan samt ett konditori på torget, varför ska jag besöka Arboga just under dess medeltidsdagar?
Nu hade vi turen att hitta tre saker på marknaderna så vi slapp känna oss lurade.

Nästa år blir det förhoppningsvis Gotland och Wisby.  Arboga återvänder vi med stor sannolikhet inte till.

Klämt på hjälmar

Medeltidsmuseet hade en tillställning, "Kläm på en hjälm" med olika re-enactmentgrupper där de visade upp sitt hantverk.

Halkig hästrygg, bäst att hålla i ordentligt.

Anna var sjuk så jag tog med mig barnen på en utflykt.  Som museet hade skrivit i texten på sin hemsida så skulle entrébiljetten dessutom gälla ett år som i tolv månader, inte som tidigare under kalenderåret.  När vi kom till museet visade sig detta stämma alldeles utmärkt vilket inte gjorde dagen sämre.  Fritt inträde till och med nov 2015 för 100 spänn.  Som hittat och ett synnerligen billligt nöje då barnen har gratis inträde tills de fyller nitton.

Väl där inne sprang vi på Micke och Anneli där Micke gjorde sitt allra bästa för att trissa upp ungarna (Tack så mycket!).  Det resulterade i att Tigurr & Iskie for runt som skållade troll runt utställningen och gick in i alla prång, rusade runt runt runt där så medgavs och inte minst klättrade upp i trapporna till huset vid marknadstorget.  De små dioramorna med videosnuttar var jättespännande, speciellt det nedbrunna huset som man grävt ut.

Hästen var rolig ett tag, men halkig att sitta på så där gälllde det att ha koll på vad man sysslade med (som pappa alltid tjatar om).
Gången där man kan krypa in i ett utrymme och krypa ut som genom gallret i en fängelsehåla var skojigt, där kröp man runt runt flera varv.

Ut genom gallret sedan ett nytt varv.

Att titta ut på vattnet i Stockholms ström var fascinerande, men varför hade de envisats med att låsa dörren ut så man inte kunde stå och hänga vid grinden?

Allt detta medförde att jag inte kunde prata med folk på långa vägar så mycket som jag skulle velat göra.  Bitvis blev det oroväckande tyst så jag var tvungen att gå och leta upp barnen (då var de antingen framför ett diorama eller uppe i huset).

Hjälmar var det mest pappa som var intresserad av.  Barnen lät intresserade när jag tog dem i handen och frågade om de ville prova en hjälm, men de ryggade tillbaka när de skulle få dem på huvudet.

Nåja, jag fick se spetsar från en tjeckisk smed som jag själv funderat på att köpa spetsar från, så det var skoj att se vilken kvalitet de höll och fingra lite på dem.
Jag upptäckte dessutom ett säkert sätt att få en re-enactor att se ut som ett rådjur i strålkastarskenet, om än bara för en kort sekund.

Kom i mundana kläder och ställ ingående frågor om vilken spetstyp det är, vilken smed som smitt dem och hur pass väl de är representerade i fyndmaterialet.
 Man är van att få den typen av frågor från andra re-enactors, inte från en civilklädd "Svensson som just knallade in på museet från gatan".  Jag vet själv hur det är.

Gällande utställningen som helhet så är det glädjande att de nu fått upp det gamla "skorummet", även om slungpåsarna tycktes lysa med sin frånvaro.
Jag ställer mig även frågande till hur de tänkte när de planerade höjden på montrarna.  Den översta hyllan är över mina ögonbryn i höjd.

Barnskor

Att barnen hade så roligt var en överraskning.  Jag hade inte förväntat mig att de skulle gilla det SÅ mycket som de gjorde.
När jag lockade på dem med lite julmust (mer socker, det hjälper!) och berättade att det var dags att gå för att vi skulle träffa farmor och farfar fick jag svaret "Vill inte."
För mina barn att säga så är i det närmsta otänkbart.  De blir ledsna om man säger att man ska träffa farmor och farfar imorgon, bara för att man inte ska träffa dem nu på stört, och de blir alltid ledsna när man skiljs från farmor och farfar.
Någonstans sitter Lucifer och snör på sig ett par skridskor ty det har frusit till där nere.

Vi kommer helt klart tillbaka, och då med hustrun i släptåg som fortfarande inte varit på museet.