Räddningsförsök

Under kvällen bänkade jag mig i mansgrottan för att försöka rädda projekt miniatyrbåge.  Premiär för arbete i det inredda källarutrymmet.  Det gick hyfsat även om det var något i svalaste laget tack vare kylan ute.

Det ser ut som att åtminstone den ena biten kommer gå att rädda.  Där går årsringarna nu nästan rakt över kortändarna, det verkar som att all krökning som fanns kvar sedan ämnet kortades av fanns på ena sidan.  Jag börjar dock med den sämre biten för att få en bättre känsla för materialet.

Ryggsidan

Ryggen togs ner till en årsring och profilen ritades ut på ryggen.  15 mm bred en centimeter ut på var sida kring mitten och därefter jämnt avsmalnande till 6 mm vid nockarna.  Sedan var det bara att ta ner ämnet till den utritade profilen (det är inte riktigt gjort ännu*, det sista får tas med sickel och/eller fil) och gå loss på buksidan.

Ena nockänden blev till synes ganska tunn pga att årsringarna dök lite, men bågen känns ganska styv även efter att det jämnats ut en hel del.  Nu har jag dock kommit till det stadium där rasp & sickel är mer passande än spånhyvel.
Hyveln hade en tendens att gräva ner sig i ena lemmen, så där finns det fortfarande mycket att ta bort eftersom jag fegade lite just där, samt att lemmarna behöver riktas lite för att få bort ett par svagt knivformade punkter.

Miniatyrbågen från sidan.
Nålen sitter där mitten är.

Som synes på bilden till vänster så finns det en hel del material kvar att ta bort, i synnerhet på den övre halvan där hyveln visade en tendens att hugga och gräva ner sig.

Nu återstår att ta ett strykmått och dra tjockleken.
Det är bara att utgå från en nock och ta tjockleken där och dra över sidorna så jag får ett mått att gå på, eftersom bågen är jämnt avsmalnande från mitten mot nockarna kommer en jämn tjocklek fungera bra som riktmått om ämnet inte bjuder på överraskningar (mer om detta nedan).

Förhoppningsvis har inte bågen blivit för tunn med tanke på att jag siktar på 22#@5".  I nuläget känns den
väldigt stel när man känner på den i händerna, men mycket kommer ske när material avlägsnas mot mitten.

Kvistmärke

På den lem som är uppåt på de tidigare bildena visade sig en mindre rolig överraskning.  En liten kvist kom fram i dagen när tjockleken togs ner.
I efterhand kan jag tycka att jag borde förstått att den fanns någonstans, eftersom årsringarna visar en liten kulle just där den finns, men jag närde hoppet att den inte skulle finnas i min bit alls utan bara vara ett eko från något som hamnat i en annan bit när trädet sågades upp.

Om det är samma kvistmärke som syns på ryggsidan vet jag ännu inte, det skulle kunna vara det, de sitter ca 1,8 cm från varandra.  Det kan också vara en färgskiftning i almen, skrapar jag med nageln över märket på ryggsidan så känns ingenting särskilt.

Kvistmärket i buken är inte stort och det verkar skapligt solitt.  Inget poröst svart material lossnar när jag gräver i det med en nål, det enda jag vågat gräva med eftersom det varit litet nog.  Djupet ligger på ynka 2-3 mm så chansen finns att det kan försvinna i tilleringen.

Försvinner det inte återstår två möjligheter:
1) att lämna material runt omkring som kan ta upp påfrestningarna (så en enhetlig tjocklek faller lite) eller
2) att fylla gapet med snabblim alt. snabblim blandat med sågspån.

Jag bestämmer mig för alternativ 1 känns som den mest naturliga för mig just nu, dels för att jag vill undvika moderna limmer (även om det bygger på en hel del gissningar och kompromisser utan något faktiskt fynd att hämta mått från), dels för att jag ser den här bågen mer som en experimentbåge.

Eftersom jag har ett ämne till från samma utgångsbit så det är inte hela världen om den säger PANG! och flyger i bitar i ett sent skede av tilleringen.

Nåväl, det är en senare huvudvärk.
Nästa steg är som sagt tjockleken och att lägga upp nya eggar på mina gamla sicklar.  Mitt kungarike för ett sickelstål!


(*) Måtten som de ser ut på bilden är:
Bredd, mitten: 15,5 mm
Bredd, nock 1: 7,5 mm
Bredd, nock 2: 9,5 mm