Eriksgata

Vi styr kosan mot det fagra Elters i Tyskland för ett par dagars umgänge med trevliga människor, armborst och schnitzelmiddagar.

Tyvärr har jag inte fått färdigt mina planerade projekt, trots att jag lekt roddmaskin med en spånhyvel de senaste dagarna för att få färdigt kulbågen.  Virket bjöd helt enkelt på för många överraskningar i form av stenhårt virke som helt sonika uppenbarade sig.  Färgskiftningen påminde om kärnvedens, men ljusare.  Dock lika stenhårt om inte värre.

Inpassningen i centrumbiten var därför ett smärre helvete, och lemmarna verkar ha haft en hel del inneboende spänningar ty helt plötsligt när jag tog ner ryggen till en jämn årsring uppenbarade sig sprickor och det knäppte i virket.  Lemmarna uppvisar nu en bananighet i 2 riktningar så de kommer kräva ångning/blötläggning och upprätning om fickan ska ligga rakt framför centrum.

Hemma igen!

Då var vi åter på Slottet i Rissne.

Hemfärden gick bra.  Flygplatsen kändes inte alls lika gigantisk den här gången, ända tills vi letade en brevlåda att posta vykort på.  Efter lite letande hittade vi en infodisk som hänvisade oss en trappa ner till kollegor bakom en annan disk.

Där upplystes vi om att jo då, det fanns postlådor, "ca 20 minuters promenad åt det hållet *pekade*".
Vi hade satt porto på alla kort så personalen var hyggliga att erbjuda sig lägga dem på lådan åt oss.

Lite mat, taxfree-shopping (torkad frukt, godis m.m.) och glass på Dairy Queen fördrev tiden.

Det är när man ser nya flygplatser som man inser hur många år på nacken Arlanda har egentligen, och hur förhållandevis liten den är, för att inte säga torftigt utsmyckad.

En del av det vi släpade hem i matväg.
Chips, sticky rice, dricka, whisky, köksknivar, andra redskap, skärbräda, fisksås (för att se skillnaden mellan "färsk" och de som stått länge på hyllan i en asiatbutik här hemma).

 
Visst är det kul att komma hem igen?

Detta är bara kläder vi använt på resan, sedan har vi alla inköp att tvätta ovanpå det.

En aha-upplevelse var att komma hem och packa upp kläderna...  de kändes fuktiga allihop.  Som en dåligt centrifugerad omgång tvätt.
De kändes snustorra när vi packade i Hua Hin, och då var det ändå inte så fuktigt som det brukar vara, trots ösregnet av bibliska proportioner en av de sista dagarna.

En underbar Eriksgata!
Ett stort tack till mormor och morfar som stod ut med oss under två veckor.
Vi hoppas komma tillbaka i framtiden.

Stundande hemfärd

Det börjar bli dags att tänka på hemfärden.

Vi shoppar souvenirer (glasdjur,  portmonnäer i teakblad), kläder, skor, köksknivar, skärbräda i tamarindträ (en avsågad stockrundel som sig bör), kartor (enligt önskemål), tvålar (som jag av någon anledning lyckas samla på mig var jag än går).

Vi njuter på stranden.
Färsk frukt som säljs tillsammans med chilisocker att doppa i, grillad majs och grillad kyckling.
Många verkar tycka att priset är en stor lockelse.  För mig är det det rika utbudet av frukt & grönsaker och asiatiska matvaror.
 Tänk att kunna köpa färsk strimlad bläckfisk i lösvikt hemma i matvarubutiken.

Att komma hem till ett Sverige med för årstiden trist utbud på färsk frukt & grönsaker känns tungt.  Bäst att tanka mat medan man kan.

När man vant sig vid hur de packar in sig i fordon här (4-10 st på ett pick-upflak, ibland ståendes, på 70-väg eller mer etc.) så kom nästa chock.
Taxin hade en lätt chockrosa inredning i taket.

Trafiken är däremot inte alls så illa som jag upplevt att alla säger om den.  Blinkers t.ex. verkar vara ett stadigvarande inslag i bilutrustningen, och man använder dem dessutom!

"Jakten" på ny mat fortsätter.  Det är dock mer som "meta i en hink".
På bilderna syns torkad bläckfisk (Iskie smaskade i sig en med stor aptit), vaktelägg med fisksås och peppar, okända knyten med okänd fyllning*.  "No meat, no fish" blev svaret när jag frågade om det var skaldjur i.  Rostade nötter gissar jag, med rostad vitlök ovanpå.

Grillad bläckfisk med gurkmeja.  Jag trodde det var sjöhäst först, hade inga glasögon på mig.  Sist men inte minst en klase longkong.  Inuti döljer sig klyftor av ett sött, mjölkvitt fruktkött.  Som något mellan litchie och mangostan.

*Det är troligen Kanom Sako.  En deg av rismjöl med fyllning som ångkokas

Kvällspromenad i området med Tigurr medan vi letade olika instrumentspelande elefanter (prydnader vid portarna).

Jag kommer sakna siluetten av bergen.  Jag kan inte skaka av mig känslan att det när som helst borde komma en helikopter inflygandes över bergskammen.

Varm i kläderna

Inte bara för att solen skiner konstant.  Kroppen har anpassat sig till värmen och även om det är varmt så in i %(&%(&% får jag äntligen i mig vätska i ordentliga mängder.

Eriksgatan fortsätter med dagar på stranden, kvällar på marknader och mat, mat, mat i långa rader.
Nu börjar vi få en bra överblick på marknadsutbudet, souvenirer etc. och kan lättare sortera ut vad som är köpvärt på marknader.

Nog för att vi har vackra solnedgångar i Sverige, men vi har ont om palmer i förgrunden.

Det finns gott om marknader att besöka men vi hittar inte mycket som lockar att köpa hem.  Kläder till barnen i parti och minut vilket kommer till bra användning.
Drakar är svårfunna, och de som finns är i regel ganska taffligt gjorda (och märkta "Made in Taiwan" eller "Made in PROC").
Tigrar har vi endast sett som tryck på tröjor.
Elefanter finns inte helt oväntat i parti & minut.

Mat stoppar vi i oss närhelst vi kommer över det.
Det finns så mycket att välja bland och jag önskar jag hann prova allt.

Jag får helt enkelt låta näsan styra och lockas av förföriska dofter.  Ibland vinner ögonnen slaget vilket inte är fel.

Underliga, med våra referensramar, smaker på chips: färskost & lax, krabbcurry, heta revben, pilgrimsmussla, grillad bläckfisk med sjögräs, het citronkyckling m.m.  Alla lika goda.  Läsk med allsköns smaker och färgämnen.  Bananfantan var precis så illgrön som på bilden.

Dricker man grön Fanta får man grön tunga.  Dagens sanning!

Ebb vid 1530-tiden.

Skärmflygning är mäkta populärt utmed stranden

Hantverk på Cikada Market.
Allsköns glasdjur tillverkas.  Det var hypnotiskt att titta på och förundrande att se ett djur ta form.

Fjorton trappsteg.
Nyss återkomna från en elefantritt till plattformen som tar oss ner till marken igen.
En halvtimme på en elefantrygg (nåja, ett säte i alla fall) och en fantastisk vy över Hua Hin med omnejd från Elephant Village.  Omtumlande på alla sätt.  Ett ryggstöd högre än 15 cm hade inte suttit fel.  En spännande upplevelse.

Buddhastatyer på väg tillbaka från Elephant Village.
Den till höger är den högsta i Hua Hin.  Den vita till vänster ingår i en grupp om tre.  Tyvärr lyckades träd skymma alla försök att fånga alla tre på bild.

Det var inte läge att stanna för en rundtur då jag var omtumlad efter elefantritten.

Mat som sagt....
Råa räkor med strimlad vitkål, vitlök, chili och fisksås.
Överst en bläckfisksallad (lap pla meuk om jag minns, och stavar, rätt).
Starkt och gott! 

Mer från Hua Hin

Nu börjar vi få ordning på dygnsrytmen, men värmen på nätterna hjälper inte till.  22-26 grader nattetid ger inte en god nattsömn.















En verandafrukost på färsk mango, longan/drakögon och vatten, vatten, vatten gör att man vaknar till.
Vatten ja, jag dricker fortfarande inte tillräckligt men upplever det som att jag dricker hela tiden.

Vi har hunnit med att fira Tigurr som fyllt tre, strosa runt i stora köpcentret Market Village, äta på en food court utomhus.  Underbart god mat men oj vad sticky rice helt utan förvarning ger en känsla av att vara proppmätt.  I anslutning till samma ställe fanns en liten marknad där många satt och tillverkade saker under tiden.  Gott hantverk är alltid uppskattat.

Det lokala djurlivet gillar oss, i synnerhet de nattliga blodsugarna.
Tigurr och jag är sönderbitna på var sin kroppshalva, men det kliar inte nämnvärt och läker fint även i fuktigheten. 

Barnen stortrivs, i synnerhet på stranden.  Långgrunt, finkornig mjuk sand, och grillad majskolv med smör och salt.
Majskorn wokade med smör och socker försvann i en blinkning.  Friterad kyckling i alla former slinker ner.  Man kan dessutom köpa alla delar av kycklingen!

 

Innnan vi for hade jag lösa planer på att ta mig upp till den gamla huvudstaden, Ayutthaya, men det får jag lägga på hyllan.  Inte bara för situationen i landet utan främst för avståndet.  30 mil enkel resa ger inte mycket tid på ort & ställe om man tänkt sig en dagstur.

Desto mer tid till lokala sevärdheter.
Omgivningarna och deras M*A*S*H-aktiga kullar kan jag titta på hur länge som helst.

Eriksgata!

Vi lämnar den kalla grå vardagen och flyr till äventyr i fjärran land.
Nyss tillfrisknade från influensa sätter vi siktet på Thailand och Hua Hin.

En lång flygresa (en väldigt bra sådan) följd av en lång strapats på en gigantisk flygplats (Arlanda, släng dig i väggen) och en lång taxiresa senare så var vi framme.  Trötta och slagna av den plötsliga hettan och fuktigheten däckade vi tämligen omgående.

Efter lite sömn fick det bli mat på områdets restaurang, bekvämt placerad ca 25 meter från huset.
Vatten, drakögon, laab gai och lite papayasallad senare for vi till en lokal marknad.
Där möttes vi av ett minst sagt osvenskt och öronbedövande larm à la nöjesfält.

Vi köpte lite badleksaker och provade gräshoppor (frasiga) och någon slags larver (sega med mjukt inre).

Mer från Hantverkslägret

Möjligheten att ladda telefonen har varit begränsad under lägret.
Eftersom vi far hem idag kommer här en laddning nya bilder.

Glasspaus!

Lägret från glasspausen

Vi har haft det bra på lägret även om det inte blivit mycket hantverkat för vår del.
Maten som lagats gemensamt har varit underbar.  Ett särskilt tack riktas till de som jobbat i bageriet hela veckan och sett till så vi haft bröd till frukost, lunch och middagar.

Det extra speciella supertacket riktas till alla som slet i sitt anletes svett med alla bankettförberedelser med ett fåtal jobbare som tyvärr begränsades av för lite utrustning och främst då förskärare.  Undertecknad rullade upp från bankettplatsen till tältet.

Vissa jobbar hårdare än andra

Lödning mha metalloxid & hudlim

Tyvärr fick vår lägervecka ett snöpligt slut då Tigurr blev dålig.
Han andades plötsligt tungt, rosslade och var håglös.
Efter en snabb packning av tält (tack till Lena & Nixon för lånet!) och alla pinaler så for vi iväg.
Han repade sig sakta men säkert i bilen så tur i oturen slapp vi en tur in till malmö och en barnakut.
Vi tror att orsaken är otur i smedjan och att han pga. fel vindriktning suttit i mycket rök, något som hans luftrör inte gillade.
Tur i oturen att det gått bra övriga veckan.

Tigurr vid fasta smedjan

Trestegsbränna

 

Efter en lång bilfärd och sen middag längs vägen (vad 17 har hänt med alla vägkrogar?  Annat utbud än McDeath och Max efterlyses!) var vi åter hemma på Slottet, trötta men lyckliga och fulla av planer inför kommande läger.

Hantverksläger

Vädret är varmt, varmt, och åter varmt.
Skärmtaken och kallt vatten på coifen är välsignelser.

Att knalla runt i yllekläder finns inte på kartan för undertecknad, det är att be om värmeslag.
Om någon vänlig själ får för sig att komma med kommentaren 'Ylle är inte så varmt även på sommaren' så erbjuds man automatiskt en plats på 'Rundtur i Stockholm iklädd shorts och t-shirt i december.  Vintrarna är inte så kalla längre.'  
Även om vädret idag varit osedvanligt mulet är värmen fortfarande påtaglig.

Ett blivande tältläger

Månen ovanför vårt lånade tält

Tigurr i linnekolt & hätta

Iskie & Anna, påpälsade i "kylan"

Blandat folk i ena smedjan

Broderi efter Codex Manesse

 

En glad Nenne

Brödbak

Iskie med en trähäst

Tigurr & Iskie på äventyr

Frågan är vad det blir för bankettkläder för min del.  Just nu lutar det åt svala linnekläder dvs. särk och brokor.

Hantverkandet går på lågvarv mellan kökspass och barnpassning men lite (dvs. några nålbindningsnålar och färdigställande av kläder) får vi gjort och den sociala biten är toppen.

Barnen stortrivs.  Tigurr smiter upp till den lokala smedjan så fort han får chansen.  Att bälga i den tillfälliga smedjan verkar vara det roligaste som finns för båda två.

Eriksgata, nya mål.

På morgonen lämnade vi Gotland för fastlandet och tog sikte på Löddeköpinge och hantverkslägret.
Våra kläder är nu fållade (åtminstone en särk var och överplagg), resten jobbas med under lägret.

Efter lite letande kom vi fram och kunde slå upp vårt lånade tält.  Det här kommer bli en rolig vecka!

Om värmen håller i sig kommer vi snarare att gestalta åkerarbetande bönder ur Maciejowskibibeln (i bara särk & underkläder) mer än något annat.

Gotland!

Hela familjen stortrivs hos barnens mormor & morfar.

Vi latar oss, lapar sol och syr inte alls så mycket som vi borde inför det kommande lägret.
Barnens särkar har dock blivit fållade, liksom koltarna och hättorna.  Våra egna kläder får komma i andra hand.

Några turer in till Wisby har det blivit.
Fler keramikbägare att dricka ur på lägret har införskaffats, Wisbyglass har inmundigats, bilar har räknats.

Lycka är en egen bägare med russin

Är man på Gotland måste man ta tillfället i akt att rida på får, även om det är ett i gotländsk kalksten.

Beck och Rep har besöks för inköp av tvättlina till lägret.  Tanken är att den sedan, om inte helt så åtminstone delvis, ska få framleva sina dagar som båglindning.

Sist men inte minst har det fungerat över förväntan att få barnen att sova tillsammans på luftmadrass.  Det bådar gott inför lägret.

Eriksgata

Vi far ut på Eriksgata.

Först på listan står Gotland, sedan blir det vidare till sydligare breddgrader och årets upplaga av hantverkslägret.
All sömnad är inte klar, men vi får ta det sista på kvällarna på Gotland samt på lägret om så behövs.

Gata upp & gata ner i Hong Kong

Vi är på fortsatt eriksgata och vandrar upp och ner för alla kullar samtidigt som det shoppas och äts för glatta livet.  Vädret är fortsatt varmt med svenska mått även om det har sjunkit tillbaka till svala 17 grader på dagarna.  Detta kalla väder medför att Hong Kong-borna till stor del går klädda i kängor, tjock jacka och något varmt på huvudet.

 Den gamla damen gav oss en välmenad uppläxning eftersom vi alla var på tok för lättklädda i kylan.  Bara ben på sonen och hustrun, i egenskap av gravid, skulle inte alls gå ute så bar om armarna som hon gjorde.

Mig skakade hon mest på huvudet åt (iförd shorts, t-shirt och svettig).

En bild tagen rak fram från platsen där vi fick en lektion av den gamla damen.
Här ser man verkligen vilken lutning det var på en del backar.  Jag är förvånad över att vi aldrig såg någon som trillade, trots en hög frekvens av gamlingar med käpp.  Hemligheten kanske ligger i att man inte ser de som inte klarar backarna, samt att vädret i Hong Kong sällan bjuder på isgata under "vinterhalvåret".

Det var däremot väldigt välkommet att göra en avstickare på en tvärgata ibland.  Dels för att få planare mark under fötterna, dels för att utbudet så markant skiftade.  Från souvenirer till kläder till grönsaker till kött & fisk.





På en av alla tvärgator fastnade blicken på en stor gul skylt som under de röda kinesiska tecknen proklamerade "Dragon Restaurant".  Jag ska inte sticka under stol med att det första som for genom skallen var "TURISTFÄLLA!", även om det kändes som en ganska udda plats mitt inne på en wet market med fisk, skaldjur och allt som kommer från havet.
Vi traskade gatan fram och när vi passerade turistfällan kunde jag inte sluta titta...

I fönstret hängde allsköns grillade köttstycken av gris, anka och andra fåglar.  Gyllenbruna med knaprigt skinn och alla lockade de förföriskt eftersom det var lunchdags.

Engelska fungerade lika bra här som vid lunchen efter museibesöket veckan innan.
Att (på engelska) be om en meny på engelska, det möttes av stora osäkra leenden (vilket ofta betyder att en asiat inte förstår ett skvatt av det du säger till honom)  och förvirrade huvudskakningar.

Dyr lunch med HK-mått mätt,
men gudomligt gott!
Spädgriskarré m svål.

OK, tillbaks till peka och nicka-metoden då, den fungerar ju ypperligt.
Jag valde ett köttstycke som såg riktigt knaprigt ut i svålen och extra gyllenbrunt, nästan honungsglaserat i färgen.

Kocken dubbelkollade ett par gånger att det var den köttbiten jag ville ha, skar sedan av en bit vid en huggkubbe och hängde tillbaka det större stycket för vidare beskådan varefter min lilla bit snabbt och vant delades i benfria breda munsbitar och benbitarna inunder höggs i mindre bitar för lite gnagande.  Till slut ristade han lika snabbt och vant in "45", upp och ner så att jag kunde läsa det, i huggkubben med ena hörnet av den breda kniven.

När jag betalat och var på väg ut genom dörren började alla hojta förtvivlat.  Jag hade ju glömt dippsåserna!  Hoisin-sås och soja.
Väl ute genom dörren var jag övertygad om att jag bland personalen blivit samtalsämnet som veckans knäppaste gwailo. Meny på engelska... tokfan!

Nåvål, det var väl värt det!
Den tunna svålen var allt igenom knaprig, köttet var mört och saftigt medan det tunna fettlagret däremellan formligen smälte i munnen, lent och krämigt.

Någon dag senare när vi gick förbi igen såg jag ett tidningsurklipp med engelsk text intill dörren och stannade till för att läsa.  Kocken Anthony Bourdain hade väldigt höga tankar om stället, och de har tydligen nischat sig på att använda spädgris till sina fläskrätter.
Det blev dock ingen andra lunch på samma ställe, det fanns på tok för många ställen som såg lockande ut för att slösa en andra lunch på ett hål i väggen där man redan varit.

Det fick bli vietnamesiskt från ett närliggande hak istället.  Fläsk med citrongräs och en iste att dricka.  Tydligen valde vi även här rätt ställe eftersom det var en vansinnig kö (nästan 15 minuters väntan bara för att få beställa) och köttet var mört, vällagat och mycket gott.  För att inte tala om hur skönt det var att sitta ner och vila benen en stund.

Kullarna sätter sina spår i form av träningsvärk i vaderna.
Trappor på trottoarerna i all ära men nu märks det hur mycket man uppskattar trappor med enhetliga trappsteg.  De med 8 cm steghöjd följt av 12 cm bjuder på en överraskning av det mindre angenäma slaget.

... och gata ner.

Gata upp

Julstämning?

Allsköns orkidéer till vrakpriser.

Vi har även besökt blomstermarknader, fågelmarknader, matmarknader och sett mer tingeltangel i gallerior än vad man ska behöva stå ut med under en livstid.  Julkänslan ville inte riktigt infinna sig i den snöfria värmen, och ännu mindre eftersom det tydligen skulle firas jul med gänget från Sesam, i synnerhet Kakmonstret.

Annat som vi gjort i HK är bl.a.:

• Tittat på jättebuddhan Tien Tan i Ngong Ping, vilket inkluderade en linbanetur på ca 5 km. Vi skippade dock de dryga 300 (400?) trappstegen upp till statyn med Björn i sulky.  Istället tittade vi på allt tingeltangel runtomkring (det fanns gott om sådant), statyer av De Tolv Gudomliga Generalerna samt munkar från det närliggande Po Lin-klostret som gick och delade ut spunnet socker (och glufsade i sig en hel del själva under tiden).  Tyvärr blev vädret sämre och när buddhan till slut försvann i molnen flydde vi hals över huvud ner med linbanan igen.  Då började även ösregnet så det blev ingen båttur tillbaka till stan från Lantau Island.

General Vajra fick pil & båge ...

medan General Anila bara fick en pil.

S:t Paulskatedralen, Macau

• En tur till Macau får man givetvis inte missa när man är i krokarna (bara en timmes båtresa bort).  Goda vaniljbakelser, frallor med kryddiga (benfria) fläskkotletter och beef jerky som smakade sött (trots texten 'Spicy hot').

• Shoppat.  Ätpinnar, tavlor, mjukisdrakar, väskor m.m.  Badankan förklädd till groda fick däremot sitta kvar i fönstret, närmare 400 spänn var lite i saftigaste laget.

Björn äter kinakål direkt ur påsen.

• Ätit god mat på längden, tvären och bredden.  Jag vet inte riktigt vad som varit bäst: Den nepalesiska restaurangen och jakosten serverad med sockrad frukt, de billiga (och ack så goda) kinesiska korvarna, de olika småhaken man ätit lunch på eller att för en gång skull få mango/papaya/drakögon m.m. som är riktigt mogna och smakar som de ska, eller bara att strosa på matmarknader. Kanske var det upplevelsen att woka på en gasspis så att man bränner underarmarna medan maten blir stekt och inte kokt? (Jag MÅSTE skaffa en gasbrännare att woka på hemma, elspis håller inte).

Utsikten mot Jordan.

• Åkt båt på vattnet.  Eftersom det inte blev en båttur från Lantau kändes en kort tur på annat ställe nära nog som ett måste.  Tyvärr medgav inte tid & plats annat än att jag åkte från Hong Kong Island mot Jordan.  Guideboken var väldigt bestämd med att resan bör ske åt motsatt håll för bästa utsikt, och jag kan inte annat än hålla med.  Tur att det gick att blicka bakåt.  Det var en kort men trevlig tur, trots att det var med en modern båt och inte en knarrig gammal djonk.

Utsikten mot Hong Kong Island.

• Besökt Victoria's Peak.  Vi lyckades ta det på en förhållandevis klar dag så utsikten var det inget fel på.  Souvenirstånden vid toppen verkade vid första anblicken vara enbart turistfällor, men vi köpte en del saker och priserna visade sig riktigt billiga jämfört med andra ställen i Hong Kong.

Den enda drakstaty jag såg i Hong Kong,
på väg från Stanley Market.