Medeltidsmuseet anno 2010

Som bekant så bommade sagda museum igen kort efter midsommar 2007 för renoveringen av Norrbro och en rejäl upprustning av museet och den permanenta utställningen.

I söndags var det så dags att återigen slå upp portarna.
Mycket folk, trångt och både ris och ros i omdömet får sammanfatta det hela i korthet.


Till min stora glädje har man slängt ut den gamla väggfasta otympliga montern som huserade borstet och lagt det i vettig höjd så att man kan se det från alla håll och vinklar, eller nästan i alla fall. De gamla "nyss avlossade" pilarna har fått en mer avslappnad position i samma monter.


Bland de mest iögonfallande nya tillskotten torde vara fotsoldaten och ryttaren.

Välgjorda figurer med likaledes välgjord utrustning, som vi dessutom har

kändisanknytning till då fotsoldatens kittelhatt för ett kort ögonblick var Mickes. Eftersom herr Dahlström var för tjockskallig för att få på den på huvudet så donerades den istället till museet till förmån för en rymligare modell(*). Över lag verkar det som att samtliga figurer bytts ut eller åtminstone fått en rejäl överhalning och inte minst fått nya kläder vilket var glädjande.

Av det omtalade målade taket såg jag tyvärr intet, kanske pga att folkmängden tarvade annat än att stirra i taket. Man har även spelat in ett antal filmsnuttar med såväl re-enactors som museipersonal men även här satte folkmängden lite käppar i hjulet.

Till mitt stora förtret har den gamla entrén med klosterfeeling försvunnit, och det rentav skär i hjärtat av sorg över den gamla skomonterns avpoletterande.
Det skapar lite rymd i lokalen måhända, men jag tyckte aldrig att den gamla utställningen kändes särskilt trång och inklämd. Att man istället hänfallit till enorma tittskåp med en skomakare och en syltkokerska där man visar ett par krukskärvor och en modern rekonstruktion av en kanna samt några dunkelt upplysta skor upphängda i omöjliga vinklar samt en handfull sulor lagda i tät solfjädersform gör mig väldigt besviken. Jag må vara en envis gammal gubbtjyv, men i egenskap av att vilja se föremål så nära som möjligt där man kan stå med näsan tryckt mot glaset och efterlämna en fettfläck med tillhörande dräggelränna på glaset så blir jag lite besviken. Visst, jag kan trycka näsan mot glaset här med, men att då fortfarande ha en dryg meter till föremålet känns bara tomt.

Lägg därtill en till synes skriande brist på information. Folkmängden kan ha spelat in, men i många montrar lös informationen med sin frånvaro. Begränsat monterutrymme i all ära men små lappar med texten "pilspets, 1400-tal" tar inte mycket utrymme i anspråk och måste IMHO beaktas när man formger en utställning. Helst bör man gå längre än så och ge ut en guide till basutställningen, om det så är i katalogform, CD, PDF, iPhone-app eller annat valfritt format, gärna i kombination med att tänka längre än att bara presentera föremålen och inkludera ett "vill du veta mer?"-avsnitt. Då som först anser jag att man verkligen fyller sin uppgift att ge folk en chans till bildning/förkovring, även om det givetvis ALLTID faller på den enskilda individen att söka egen information.

Oavsett orsak så är bristen på information rent ut sagt sorglig i många fall, och om någon i ansvarsposition kommer dragandes med den trötta gamla ursäkten att "vi hann inte" så ser jag gärna att den (ursäkten, inte personen, nota bene) släpas upp på Norrbro för offentlig arkebusering och efterföljande sänkning i Strömmen med tyngder runt fötterna.
Varför? En intention att så småningom få upp mer information är hedervärd, men att försitta de dagar då man troligen har fler besökare än under hela 2006 och 2007 tillsammans är inget annat än grovt tjänstefel, i synnerhet eftersom man gott kunde ha väntat med nyinvigningen, såvida man inte ville missa tillfället att öppna på nytt dagen efter att kronprinsessan har invigt den reparerade bron förstås. *sarkasmhatt av*
Gubbtjyv var ordet.

Slutomdömet då?
Jag väntar med det tills jag bevistat lokalerna när trängseln är mindre och överblicken bättre, men i nuläget måste jag alltjämt hålla fast vid att det trots allt var bättre förr och den gamla leken "När jag får formge min egna museiutställning så ska jag ..." fortsätter

(*) Kittelhatten då? Jo, Micke själv hävdar att smeden hade två beställningar på kittelhattar till "Micke", men med handen på hjärtat, hur sannolikt känns det att två Micke ska ha valt samma smed och samma hjälmmodell och samma tid på året för beställning, och att dessutom smeden ska ha kastat om måtten?

Med Ockhams Rakkniv i handen och glimten i ögat förkastar jag teorin med flera samverkande variabler till förmån för den enklare lösningen.