Gula rädisor och traditionella röda växer så det knakar, åtminstone blasten.
Trots idog vattning och försök att skörda dem späda men ändå tillåta lite tillväxt så det blir annat än taniga strängar blir styrkan något i hästväg.
De röda var ok och det är trevligt med rädisor som smakar något annat än vatten. De gula däremot... det var nära nog som att tugga på pepparrot!
Goda i små doser men inget man åt mycket av.
